Det var visst inte igår jag var in här märker jag(!!) :O 

 

Ett helt halvår har svischat förbi minsann. Hjälp. 

 

Vet liksom inte ens vart man ska börja nånstans...  so, slänger in lite bilder som får tala för sig själv:)

 

Bildbomb delux.

 

Blev några vändor till Romme i vintras :)

 

Gott nytt år everyhopa!!

 

Hoppas på ett bra 2018! Här kommer best nine 2017:)

 

 

Oj, tiden flyger som sagt bara iväg! 

 

Har känts som det vart fullt upp sen jag kom hem från min resa. Här kommer ialla fall lite bilder från min resa till Ecuador :) (kanske inte så lite bilder :P) Men lite gott och blandat :)

 

 

Så var man hemkommen från USA och Ecuador... Vilken resa alltså! Vet inte ens var jag ska börja så tänkte nog låta en del bilder låta tala för sig själva.

 

Först och främst bara... Ecuador, vilket land. Vilken natur! Så vackert! Är så så glad att jag äntligen kunde åka över och hälsa på brorsan med familj! 

 

..och USA... ja, det var ju som att komma hem. Nästa gång ska jag stanna lite längre OCH jag ska inte vänta 4år tills nästa gång jag åker över igen, that's for sure! Hann med många kära återseenden och en hel del shopping :)

 

Börjar med USA och älskade NYC :)

So long Sverige, vi ses om 2,5v! 

 

I fredags var jag och M lediga från jobbet. Vi åkte till mamma och pappa tidigt på morgonen för att sedan bege oss upp till Bergvik i Hälsingland tillsammans. Det var dags för farmors begravning. Det var en dag fylld av känslor. Släktingar kom från alla håll och kanter i Sverige och vi delade massa fina minnen tillsammans. Det var en väldigt sorglig men fin dag. 

 

Det var helt magiskt när regnet hängde i luften och solen lös igenom molnen rakt in på kistan genom kyrkförnstret. 

 

 

 

 

I torsdags efter jobbet hade vi en AW på jobbet. Det var Pizza, Ping pong och Pilsner...  seriös pingingturnering där vinnaren vann ett pris. Då vi var ojämt antal spelare hade jag ingen motståndare i första ronden så jag direktkvalificerades till rond 2. Dock hann jag aldrig få chansen att spela alls då min pappa ringde med dåliga nyheter.

 

Ett samtal man aldrig vill ha. Med gråten i halsen åkte jag direkt hem, fanns inte en chans att jag kunde stanna kvar och fortsätta som vanligt. Några timmar senare ringde han igen, och redan innan jag svarade visste jag vad han skulle säga...

 

När jag var liten, kommer inte riktigt ihåg hur gammal jag var, men tror inte min lillebror fanns så jag måste varit yngre än 6år. Jag och min storasyster var hemma hos farmor och farfar själva då mamma och pappa var på ett bröllop. Farmor och farfar hade alltid en skål i vardagsrumet med godisar i, som självklart jag (gottegrisen nr 1) var och nallade från. Just denna gång var denna godisskål fylld med finare choklad som hade rom i. Efter ett tag började jag spy som en gris och mådde inte alls bra. Farmor ringde pappa och berättade läget som gjorde att dem åkte hem tidigare från bröllopet. När de väl kom dit var det nån som kollade i godisskålen och ALL choklad var borta. Jojomännsan, allt hade hamnat i min mage som jag då höll på att spy ut. Min första fylla. :O

 

Jag och mina syskon lekte alltiid i "Tretton", det lilla utehuset brevid garaget. Där fanns MASSA spännande saker från förr. På somrarna gick vi alltid längs med diket precis utanför deras staket för där plockade vi smultron och satte på strån. Det blev många fikastunder i trädgården med svartvinbär eller flädersaft. På vintern åkte vi pulka i lilla backen de hade på tomten eller en bit bort från deras hus ute på ängen i sluttningen. Kommer ihåg hur farfar brukade aka spark med oss, eller ja, vi satt och farfar körde oss. 

 

När jag gick i fyran åkte jag upp en vinter till dem och åkte skidor. Den vintern fick jag mina fräknar. Jag älskade att kolla i deras fotoalbum och höra farmor berätta historier bakom bilderna.

 

När jag gick i 9:an åkte jag på klassresa till Teneriffa. Teneriffa var farmor och farfars semesterparadis som de alltid åkte till i jan/feb varje år. De bodde alltid på samma hotell och hade sina vänner där nere. Nu lyckades jag vara där samtidigt som dem. Självklart möttes vi upp och de visade mig sitt hotell och sina favoritställen. Vi till och med åkte med samma plan hem sen. 

 

Några år efter jag tagir studenten åkte jag till USA. Tanken var ju bara att vara borta i 1år. Det blev ju inte riiiiktigt som planerat för 1 år blev visst till 8 år. Varje gång jag var hem till Sverige på semester passade jag på att träffa farmor och farfar så gott jag kunde. 

 

I april 2008 fick jag ett samtal jag fruktat för. Jag var i dadasalen på skolan då pappa ringde och berättade att farfar hade lämnat oss. Det var nåt av det jobbigaste när jag bodde i USA. Att något skulle hända ens nära och kära och att man skulle vara så långt borta, helt själv... Usch. 

 

I juni var jag, min man och ett gäng kompisar upp till Hälsningland för att fira midsommar. Det var ett väldigt internationellt gäng och en typisk svensk midsommar. När jag väl var där uppe så var det självklart för mig att hälsa på mina släktingar, kusiner och farmor. Även om det blev en kort visit så fick jag krama om farmor en sista gång. Inte visste jag då att det skulle bli sista gången jag såg henne i livet.

 

I torsdags somnade hon in. Hon var klar här på jorden. Hon hann bli hela 94 år gammal.

 

Farmor har alltid varit klar och pigg i huvet och envis var hon också. Hon har levt ett långt och rikt liv. Hon var den första i familjen som fick reda på att jag träffade någon (min nuvarande man). Hon har rest mycket, sett mycket och gjort mycket. Nu har hon kommit hem och återförenats med farfar. 

 

Vila i frid farmor! <3

 

 

 

 

 

 

 

 

En mycket efterlängtad och välbehövd semester! :)

 

I slutet av Maj när jag pratade med brorsan sa han att han bokat flyg till Sverige, 2 v i juni!! Det var mig en väldigt rolig överraskning. Han åkte helt själv med sin dotter på 1år och 5mån från Ecuador till Sverige (och tillbaka). Väldigt stongt gjort måste jag säga! Då det var röd dag den 6:e juni passade jag på att ta ut några semesterdagar så jag jobbade bara halvdag (till 12:00) på måndagen sen var jag ledig resten av den veckan. Ville ju passa på att träffa dom så mycket jag bara kunde då de man inte ses så ofta.

 

 

Nu var det ganska så precis ett år sedan de kom till Sverige sist. Då var Maria-Emilia 5månader. Kan ju säga att lite har hänt sen sist. Inte så konstigt kanske... det händer ju så mycket de första åren. Nu sprang hon runt, sa några ord på spanska, några på svenska och nåt på engelska. I'm in love! Vilken underbar unge!!! 

 

Vi åkte ner till mormor & morfar i Åtvidaberg, stannade där ett tag, sen drog vi kosan ner till syrran med familj utanför Jönköping och var där några dagar. 

 

Två veckor gick alldeles för fort! Vill att dom ska flytta hit NU! Nu ska jag åka dit i höst tänkte jag och hälsa på, är ett måste! Jag och pappa har ju pratat om det sen de flyttade dit (i tyå 2,5 år), men pga av våran situation har det inte vart riktigt möjligt så jag sa åt min pappa att åka utan mig då jag inte vet när det skulle ordna sig för mig. Vi sköt på det om och om igen, så ville ju inte att han skulle missa chansen pga av mig. Så han och faster åkte dit i våras. Men nu så, nu ser ju våran situation lite annorlunda ut, så nu vill jag verkligen att det ska bli av!

 

Alltså, detta börjar nästan bli lite komiskt.... nästan.

 

Vad är det med mig, Bålsta och bil? Något som inte går ihop tydligen. Som jag berättat tidigare så la min första bil av på motorvägen, mitt i natten när jag var på väg hem från mina föräldrar. Det var nångång i november för nåt år sedan och jag kom inte längre än till Bålsta då den tvärdog. Så spolar vi fram några månader, till februari året därpå, ny bil (eller ny och ny- ny för mig men en begagnad) och jag ska hem från mina föräldrar. Kom inte längre än till Bålsta då den får för sig att göra precis samma sak som den första bilen, på nästan så precis samma ställe. Var detta ett tecken på att jag inte ska åka förbi Bålsta tro? 

 

Spola fram tiden lite mer än ett år och jag är på väg ut till mina föräldrar (i onsdagskväll). Vad tror ni händer... kommer inte längre än till Bålsta(!!) På EXAKT SAMMA STÄLLE fast i norrgående riktning istället för södra. 

Men allvarligt, hur är detta ens möjligt???

 

Ska jag behöva åka världens omväg för att undvika Bålsta eller vad är frågan? :P

 

När jag blev stående denna gång var det en snäll tjej som stannade strax därefter och gav mig en kram det första hon gjorde. Sen stannade hon med mig tills min pappa kom. Jättesnäll tjej som jag önskar jag kunde tacka på nåt sätt, men har inte så myckat att gå efter. Det finns hopp för männskligheten ändå :)

 

De senaste dagarna har det nästan känts som jag levt i en dröm. I en dröm jag varit livrädd för att vakna upp från. 

Vad var det då som hände i måndags. Jo, ett enormt berg lyftes från ens axlar. Det kändes som man fick livet tillbaka. En obeskrivlig känsla som jag har svårt att sätta ord på. Hubby blev erbjuden ett jobb!!

Efter allt vi gått igenom och kämpat för. Nu vänder det äntligen till det ljusare! :)