USA + Ecuador

 
Så var man hemkommen från USA och Ecuador... Vilken resa alltså! Vet inte ens var jag ska börja så tänkte nog låta en del bilder låta tala för sig själva.
 
Först och främst bara... Ecuador, vilket land. Vilken natur! Så vackert! Är så så glad att jag äntligen kunde åka över och hälsa på brorsan med familj! 
 
..och USA... ja, det var ju som att komma hem. Nästa gång ska jag stanna lite längre OCH jag ska inte vänta 4år tills nästa gång jag åker över igen, that's for sure! Hann med många kära återseenden och en hel del shopping :)
 
Börjar med USA och älskade NYC :)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
... och hemma i CT :)
 
Where it all started :)
 
 
Mina goa svärföräldrar:)
 
 
 
 
 
 
 
 
Ä L S K A R biopopcorn med smält smör!!!
 
 
 
Hittade lite saker hos svärisarna...:)
 
Glömde nästan bort att de packar tusen påsar åt en när man handlar... :O
 
Familjen jag bodde hos när jag pluggade + Nick's flickvän
 
Ecuador får komma lite senare... dags att sova!
  
 

Ready for takeoff!

...jag har nog allt lite resfeber måste jag erkänna...


So long Sverige, vi ses om 2,5v! 


Sista vilan

 
I fredags var jag och M lediga från jobbet. Vi åkte till mamma och pappa tidigt på morgonen för att sedan bege oss upp till Bergvik i Hälsingland tillsammans. Det var dags för farmors begravning. Det var en dag fylld av känslor. Släktingar kom från alla håll och kanter i Sverige och vi delade massa fina minnen tillsammans. Det var en väldigt sorglig men fin dag. 
 
Det var helt magiskt när regnet hängde i luften och solen lös igenom molnen rakt in på kistan genom kyrkförnstret. 
 
 
 
 
 
 
Vila i frid farmor <3
 
 
 
 
 

Mrs Nojjig!

Pratade med brorsan häromdagen, så frågade han om jag vaccinerat mig inför resan. Oh my, nåt som totalt slipped my mind!! Nu börjar det ju som sagt dra ihop sig. So, jag slank in på Svea vaccin igår innan jobbet (jobbade 13-21 tis+ons pga Champions league), och kollade läget. Gick därifrån med ett stycke spruta i armen. Done deal. Var ju inga konstigheter. Däremot var det något annat som hon nämde som skrämde mig... nämligen att zikaviruset finns där(!!) Det visste jag ju om sedan tidigare också, men än en gång så är det nåt jag förträngt tror jag.... Alltså shit, nu blev jag supernojjig!!! Ska typ dränka mig i myggmedel!! 
 
Började googla en del, vilket kan vara bra ibland men även mindre bra då det bara jagar upp en. Brorsan försäkrade mig att det inte finns några myggor där dom bor. Kollade även upp det att myggorna lever bara below typ 6000-ish ft. Dom bor ju uppe i bergen på över 8000-ish ft. Sen bor ju han där med sin familj och de lever ju normala liv och även reser runt.
 
Anyhow, myggmedel, myggnät... jag ska ha rubbet!! 

Farmor

 
I torsdags efter jobbet hade vi en AW på jobbet. Det var Pizza, Ping pong och Pilsner...  seriös pingingturnering där vinnaren vann ett pris. Då vi var ojämt antal spelare hade jag ingen motståndare i första ronden så jag direktkvalificerades till rond 2. Dock hann jag aldrig få chansen att spela alls då min pappa ringde med dåliga nyheter.
 
Ett samtal man aldrig vill ha. Med gråten i halsen åkte jag direkt hem, fanns inte en chans att jag kunde stanna kvar och fortsätta som vanligt. Några timmar senare ringde han igen, och redan innan jag svarade visste jag vad han skulle säga...
 
När jag var liten, kommer inte riktigt ihåg hur gammal jag var, men tror inte min lillebror fanns så jag måste varit yngre än 6år. Jag och min storasyster var hemma hos farmor och farfar själva då mamma och pappa var på ett bröllop. Farmor och farfar hade alltid en skål i vardagsrumet med godisar i, som självklart jag (gottegrisen nr 1) var och nallade från. Just denna gång var denna godisskål fylld med finare choklad som hade rom i. Efter ett tag började jag spy som en gris och mådde inte alls bra. Farmor ringde pappa och berättade läget som gjorde att dem åkte hem tidigare från bröllopet. När de väl kom dit var det nån som kollade i godisskålen och ALL choklad var borta. Jojomännsan, allt hade hamnat i min mage som jag då höll på att spy ut. Min första fylla. :O
 
Jag och mina syskon lekte alltiid i "Tretton", det lilla utehuset brevid garaget. Där fanns MASSA spännande saker från förr. På somrarna gick vi alltid längs med diket precis utanför deras staket för där plockade vi smultron och satte på strån. Det blev många fikastunder i trädgården med svartvinbär eller flädersaft. På vintern åkte vi pulka i lilla backen de hade på tomten eller en bit bort från deras hus ute på ängen i sluttningen. Kommer ihåg hur farfar brukade aka spark med oss, eller ja, vi satt och farfar körde oss. 
 
När jag gick i fyran åkte jag upp en vinter till dem och åkte skidor. Den vintern fick jag mina fräknar. Jag älskade att kolla i deras fotoalbum och höra farmor berätta historier bakom bilderna.
 
När jag gick i 9:an åkte jag på klassresa till Teneriffa. Teneriffa var farmor och farfars semesterparadis som de alltid åkte till i jan/feb varje år. De bodde alltid på samma hotell och hade sina vänner där nere. Nu lyckades jag vara där samtidigt som dem. Självklart möttes vi upp och de visade mig sitt hotell och sina favoritställen. Vi till och med åkte med samma plan hem sen. 
 
Några år efter jag tagir studenten åkte jag till USA. Tanken var ju bara att vara borta i 1år. Det blev ju inte riiiiktigt som planerat för 1 år blev visst till 8 år. Varje gång jag var hem till Sverige på semester passade jag på att träffa farmor och farfar så gott jag kunde. 
 
I april 2008 fick jag ett samtal jag fruktat för. Jag var i dadasalen på skolan då pappa ringde och berättade att farfar hade lämnat oss. Det var nåt av det jobbigaste när jag bodde i USA. Att något skulle hända ens nära och kära och att man skulle vara så långt borta, helt själv... Usch. 
 
I juni var jag, min man och ett gäng kompisar upp till Hälsningland för att fira midsommar. Det var ett väldigt internationellt gäng och en typisk svensk midsommar. När jag väl var där uppe så var det självklart för mig att hälsa på mina släktingar, kusiner och farmor. Även om det blev en kort visit så fick jag krama om farmor en sista gång. Inte visste jag då att det skulle bli sista gången jag såg henne i livet.
 
I torsdags somnade hon in. Hon var klar här på jorden. Hon hann bli hela 94 år gammal.
 
Farmor har alltid varit klar och pigg i huvet och envis var hon också. Hon har levt ett långt och rikt liv. Hon var den första i familjen som fick reda på att jag träffade någon (min nuvarande man). Hon har rest mycket, sett mycket och gjort mycket. Nu har hon kommit hem och återförenats med farfar. 
 
Vila i frid farmor! <3
 
 
 
 
 
 
 

Mallorca!

 
En mycket efterlängtad och välbehövd semester! :)
 
 
 
 
 
 
 
Nu har nedräkningen börjat till USA och Ecuador! :)
 

Brorsan på Sverigebesök!

I slutet av Maj när jag pratade med brorsan sa han att han bokat flyg till Sverige, 2 v i juni!! Det var mig en väldigt rolig överraskning. Han åkte helt själv med sin dotter på 1år och 5mån från Ecuador till Sverige (och tillbaka). Väldigt stongt gjort måste jag säga! Då det var röd dag den 6:e juni passade jag på att ta ut några semesterdagar så jag jobbade bara halvdag (till 12:00) på måndagen sen var jag ledig resten av den veckan. Ville ju passa på att träffa dom så mycket jag bara kunde då de man inte ses så ofta.
 
 
Nu var det ganska så precis ett år sedan de kom till Sverige sist. Då var Maria-Emilia 5månader. Kan ju säga att lite har hänt sen sist. Inte så konstigt kanske... det händer ju så mycket de första åren. Nu sprang hon runt, sa några ord på spanska, några på svenska och nåt på engelska. I'm in love! Vilken underbar unge!!! 
 
Vi åkte ner till mormor & morfar i Åtvidaberg, stannade där ett tag, sen drog vi kosan ner till syrran med familj utanför Jönköping och var där några dagar. 
 
Två veckor gick alldeles för fort! Vill att dom ska flytta hit NU! Nu ska jag åka dit i höst tänkte jag och hälsa på, är ett måste! Jag och pappa har ju pratat om det sen de flyttade dit (i tyå 2,5 år), men pga av våran situation har det inte vart riktigt möjligt så jag sa åt min pappa att åka utan mig då jag inte vet när det skulle ordna sig för mig. Vi sköt på det om och om igen, så ville ju inte att han skulle missa chansen pga av mig. Så han och faster åkte dit i våras. Men nu så, nu ser ju våran situation lite annorlunda ut, så nu vill jag verkligen att det ska bli av!
 
 
 
 
 
Dessa stora mörka ögon alltså... jag smälter!!
 
 

Allvarligt....

Alltså, detta börjar nästan bli lite komiskt.... nästan.
 
Vad är det med mig, Bålsta och bil? Något som inte går ihop tydligen. Som jag berättat tidigare så la min första bil av på motorvägen, mitt i natten när jag var på väg hem från mina föräldrar. Det var nångång i november för nåt år sedan och jag kom inte längre än till Bålsta då den tvärdog. Så spolar vi fram några månader, till februari året därpå, ny bil (eller ny och ny- ny för mig men en begagnad) och jag ska hem från mina föräldrar. Kom inte längre än till Bålsta då den får för sig att göra precis samma sak som den första bilen, på nästan så precis samma ställe. Var detta ett tecken på att jag inte ska åka förbi Bålsta tro? 
 
Spola fram tiden lite mer än ett år och jag är på väg ut till mina föräldrar (i onsdagskväll). Vad tror ni händer... kommer inte längre än till Bålsta(!!) På EXAKT SAMMA STÄLLE fast i norrgående riktning istället för södra. 
Men allvarligt, hur är detta ens möjligt???
 
Ska jag behöva åka världens omväg för att undvika Bålsta eller vad är frågan? :P
 
När jag blev stående denna gång var det en snäll tjej som stannade strax därefter och gav mig en kram det första hon gjorde. Sen stannade hon med mig tills min pappa kom. Jättesnäll tjej som jag önskar jag kunde tacka på nåt sätt, men har inte så myckat att gå efter. Det finns hopp för männskligheten ändå :)
 
 
 
 

Nu går vi mot ljusare tider!

De senaste dagarna har det nästan känts som jag levt i en dröm. I en dröm jag varit livrädd för att vakna upp från. 

Vad var det då som hände i måndags. Jo, ett enormt berg lyftes från ens axlar. Det kändes som man fick livet tillbaka. En obeskrivlig känsla som jag har svårt att sätta ord på. Hubby blev erbjuden ett jobb!!

Efter allt vi gått igenom och kämpat för. Nu vänder det äntligen till det ljusare! :) 

Idag hände det!

Vet inte om jag ska skratta eller gråta.. 

(Correction: glädjetårar)

Har nog gjort båda! Och det var läääängesen jag grät av glädje.

Det har nog inte sjunkit in riktigt än...

Jag är bara så...

Trött...
Trött på vintern
Trött på mörkret
Trött på kylan
Trött på att känna mig hjälplös
Trött på alltid måste kämpa
Trött på att vara trött
Trött på att gråta
Trött på ovissheten
Trött på att inte kunna planera framåt
Trött på att inte kunna göra allt man vill göra- stora saker som små
Trött på att diska
Trött på att laga mat
Trött på att städa
Trött på att inte kunna sova
Trött på hopplösheten
Trött på att inte veta vad jag ska göra


Vilket tröttsamt-inlägg.. Men jag är bara sååå trött.

...




Long time no see...

Det var visst inte igår jag skrev här sist...  Time sure flies. Oh my, vet inte ens vart jag ska börja... Har vart lite av en rollercoaster. To say the least... 

Brorsan med familj kom till Sverige i somras och stannade i hela två månader!! 😃 Fick äntligen träffa min lilla brorsdotter, Maria Emilia. Världens sötaste och snällaste lilla unge! Alltid glad! Det var jobbigt när de åkte tillbaka till Ecuador... Inte kul alls. De skulle börja ansöka om uppehållstillstånd för Nancy så de så småningom kan flytta tillbaka till Sverige, men väntetiden var på närmare två år(!!) Inte nog med det, nu tillkom det en ny lag i somras som skulle strama åt ankommande familjemedlemmar för flyktingar. Inte trodde vi att min bror och hans familj skulle bli berörda av den lagen... Men jo jo. Jag riktigt kokade av ilska och irritation när jag fick reda på det. Fattar inte hur de tänkt! Åhh, blir arg bara jag skriver om det så jag lämnar det där. 😡😤 

Hade precis börjar nytt jobb sist också... Började jobba den 1:a februari och hade kontrakt till sista augusti. Ett mammavick... Fick dock förlängt från första september till mitten av februari :) Men vad gör jag då i mitten av september...
 
Allt hände så väldigt öväntat och fort! 😳😁

Måste sova, men ska förklara mer sen ;) 

Avslutar med bild på brorsans lilla familj:)



Glad påsk!

 
Glad påsk allesamman!
 
Har vart ute hos mamma o pappa hela helgen. Även syrran med familj kom dit i fredags så det har vart fullt hus!
 
Har inte vart så aktiv här på sistonde... har ju hänt en del sen sist. Börjat nytt jobb, blivit bil-lös igen... tror inte det är meningen att jag ska ha bil här. Andra bilen la av på nästan E X A C T samma ställe som den första och betedde sig E X AC T likadant innan den dog. Vilken optimal tur man har, huh? Finns så mycket jag skulle kunna berätta, men orken eller lusten finns inte riktigt här just nu...:( kanske kommer tillbaka om ett tag, who knows?! Time will tell. Det går väl i perioder antar jag. Skriver nåt när lusten och orken faller mig in helt enkelt. Annars är jag liiiite mer aktiv på instagram nu om det är nån som vill haka på där?! (johannabrb)
 
Känner nästan att en helg till hade inte vart helt fel. Vila upp sig lite..haha! 
 
 
 
 

3 years ago at Arlanda Airport!

TRE år sen I moved back to Sweden, indefinitely.
 
 

Tack och hej!

Ikväll jobbade jag mitt sista pass på station Bromma... Tråkigt. 
 
Det blev en kort period, but nontheless väldigt rolig och lärorik. Har lärt känna massa nytt härligt folk och träffat på massa folk dagligen. Kommer sakna gänget och de trevliga passagerarna. Gillade att jobba shift och att kunna få lägga ens eget schema. Kul att testa på någon helt annat än vad jag gjort tidigare. Nu är man en erfarenhet rikare! 
 
 
 
 
 
 
 

Pal

I helgen hörde familjen av sig som jag bodde hos under tiden jag pluggade i USA. De hade lite sad news to share... Deras hund, the gellow lab, Pal som dom haft i 15,5år skulle avlivas igår... Vår allas älskade Pal! Hon stal en bit av mitt hjärta right from the gecko. Finns nog ingen som inte gillade henne. She was the greatest dog. Ever.  Verkligen. Hon älskade att vara uppe hos mig. (Jag bodde i en tvårummare på familjens garage). Man kom upp till mig genom en dörr från köket som leddes upp av en trappa. Pal var duktig att själv lyckas öppna dörren så hon kunde springa upp till mig. Hon hade dessutom hennes speciella lilla spot i min soffa jag hade i vardagsrummet. Det fanns alltid plats för henne där, och gjorde det inte det såg hon till att få plats ändå. Ibland när jag kom hem från skolan och körde in på deras driveway kunde jag se Pal kika ut genom mitt vardagrumsfönster. Sen kom hon alltid och mötte en i dörren. Fick höra att även en tid efter att jag flyttat därifrån ihop med mina kompisar fortsatte hon att gå upp till min lya och lägga sig i soffan... men after time slutade hon för jag var ju inte kvar där längre... min goa Pal!
 
En gång var jag inte så glad på henne dock... jag hade kommit tillbaka efter två veckor i Sverige och hade med mig massa gotta. Mina absoluta favoriter var ju OLW's ostbågar. Öppnade påsen och tog två eller tre ostbågar sen for jag iväg till skolan. När jag kommer hem lite senare ser jag att dörren upp till mig stod halvt på glänt och jag började redan då ana oråd. Hjärtat började bulta dubbelt.... gick upp för trappen och såg min älskade ostbågepåse i tusen bitar på golvet!! INGEN OSTBÅGE KVAR!!!! Ni anar inte... jag var så ledsen och besviken. (I know, för en liten ostbågepåse... löjligt, huh?). Men bor man utomlands så betyder dessa småsaker så mycket för en. Då var jag inte så lite glad at Pal kan jag ju lugnt säga. Men, I don't blame her. I love the cheese doodles too!
 
En annan gång kommer jag ihåg att jag släppt ut henne i trädgården som jag alltid brukade göra. Vi tod henne även utanför trädgården på längre promenader och andra äventyr, men just denna gång släppe jag ut henne så hon kunde få springa av sig lite. De hade ett electric fence runt trädgården så hon inte skulle springa bort... inte för att jag tror att hon skulle göra det med flit. Kanske om hon började jaga nåt djur möjligtvis. Anyhow, just denna dag hade det var ett åskoväder tidigare och hennes collar fungerade inte som vanligt. Kan ju tillägga att det även regnat och var massa pölar. Efter ett tag kommer en man och knackar på och frågar om det var våran hund han hittade i en lerpöl lite längre upp på vägen. Jag kollar ner och ser en svart hund, skakar på huvet och säger nej. Då springer hunden in och sätter sig brevid mig. Jag kollar lite mer noggrant och inser att det är våran Pal (gellow lab) som är alldeles lerig. Nick och jag hade det inte lätt att tvätta rent henne efter det vill jag lova... hon Ä L S K A  D E lerpölar! :P
 
Åhh, vad jag önskade att jag kunde fått åkt över och sett henne en sista gång... se om hon känner igen mig. Men det är ju lite sent nu...:( Hon var alltid lika glad när man kom och hälsade på henne (och familjen).
 
 
Hubby är lite hundrädd och jag kommer så väl ihåg första gången han kom hem till mig. Pal kan verkligen charma alla och även han föll för henne där och då. Dom blev verkligen best buds!
 
RIP Palsy <3
Sleeping on my math homework
 
You'll be missed buddy!
 
<3
 

Happy 2016!!

 
Kan inte fatta att det är 2016!!! Kan tiden snälla sluta gå så fort! 
 
Slutade 2015 med att bli faster till en liten Maria-Emilia:) Jag vill åka till Ecuador NU!!!!! Faster låter mycket äldre än moster tycker jag..:P 
 
Jul och nyår har redan passerat. Innan jul var jag och lunchade med en gammal jobbarkompis. Lots to catch up on! Slutade med att hon fixade in mig på deras julfest två dagar senare. Jättekul att träffa alla igen! Det var mat, show, DJ och uppträdande. Tur att jag började sent dagen efter..:)
 
 
Julen spenderades hemma hos mamma och pappa. Jag jobbade dagen innan så vi åkte ut på kvällen. Uppesittarkvällen var på, mamma och jag bakade, sen slogs det in klappar! Julafton mös vi i gott sällskap och åt en massa gotta! Det blev julbord och massa annat gotta och självklart blev det Kalle Anka kl 15. Pappa agerade tomte till grannen och lite senare öppnade vi klapparna. Sen bar det av hemåt för våran del så jag skulle upp och jobba dagen efter. 
 
The day before Christmas at work!
 
Nyårsafton skulle jag vart ledig, men dagen innan sa jag till Johanna att jag kunde ta hennes pass (på nyårsafton) så hon kunde åka hem till sin familj i Sundsvall. Jobbade 7:15-14:15, så det var inte så farligt. Var dessutom bara 9 avgångar och det var inte fullbokat, så det var rätt lungt! Kvällen spenderades hemma med maken. Lagade middag tillsammans (han gjorde dock grovjobbet:P) Åt så vi höll på att storkna! Matkoma delux. Hade pratat om att åka in till slussen för att titta på fyrverkerierna, men det slutade med att vi stannade här och såg över Bromma med sthlm i bakgrunden. Avslutade kvällen med en film och annat gotta! Sen var det jobb dagen efter... 11:15-17, inte så farligt det heller. Hade ett stort glapp mellan de två pikar vi hade, satt då inne i köket och åt gotta, spelade spel och skrattade och hade oss. Till lunch beställde alla pizza som jobbet bjöd på sen kunde gå hem lite tidigare:) Inte allt för jobbig dag med andra ord. Jag lyckades tappa bort min batch dock... illa!!! Timmar senare efter att typ alla sprungit runt och letat efter den hittade vi den mellan bagagebanden. Den hade då åkt med bagagebandet en bit och åkt emellan och ramlat ner så Swedavia fick ringa några killar som fick kolla och montera upp bandet så jag kunde få min bricka tillbaka! Puh!!!  Har nu bara två veckor kvar på jobbet då jag sa upp mig innan jul... var med blandade känslor jag gjorde det då jag trivs så innerligt bra där. Jättegoa kollegor, så roligt att träffa så mycket folk hela tiden och jag tycker om att jobba skift! Men, nu är det en frågan om överlevnad och vi överlever inte att leva två på den lönen jag får där... tyvärr. So, den första februari går jag vidare... tillbaka till TV-världen. 
 
 
 

Ofattbart!

Fick en hemsk nyhet natten till idag och har fortfarande svårt att smälta det...
 
En kompis från USA som jag lärde känna 06-07 nångång... Jamie-navy pilot rycktes bort från denna jord alldeles för tidigt!
 
RIP my friend!
 
 
http://www.wctv.tv/home/headlines/Plane-Bound-for-Tallahassee-Reported-Missing-362894611.html

Midnight trouble!


Bilen la av på E18... Suck.

Tidigare inlägg
RSS 2.0