Loppansworld

Innan jag åkte som aupair 2005 var jag inne på resedagboken och läste om andra aupairer i USA. Hittade då en tjej som hade åkt till USA i början av januari. Hon bodde i Wallingford, PA. Jag kommer ihåg jag läste hur hon sagt hej då till familjen och pojkvännen hennes, sett bilder från flygplatsen. Läste lite om hennes första dagar i USA. Sen var det ju dags för mig att åka. Jag åkte till USA måndagen den 14:e februari. Var på orientation i stamford, CT de första dagarna tillsammans med hundratals andra aupairer. På torsdagen kom jag till min familj i Darien, CT. När nya aupairer kommer får alla andra aupairer som bor i samma område/stad/städer runtom dennes kontaktinformation. Det var några svenska tjejer som ringde mig på fredagen. Bestämde med en tjej att vi skulle träffas. Kommer inte ihåg vad vi skulle göra, minns bara att hon kom hem till mig. När jag öppnar dörren känner jag ju igen tjejen som kom! Kunde dock inte komma på varifrån jag kände igen henne, kunde inte placera henne från vart bara att jag gjorde det somehow. Ett tag senare slog det mig, det var ju hennes resdagbok jag vart inne och läst innan jag. Jag kände henne alltså inte personligen. Inte konstigt att det inte stämde, då för mig hon skulle vara i Pennsylvania. Visade sig att hon hamnat i rematch och flyttat till CT dagen innan jag kom till USA tror jag det var. Var lite konstigt då vi aldrig träffats förr men jag visste ändå lite vad hon hade haft för sig veckorna innan. Kändes lite som jag lärt känna henne genom vad hon skrivit och lagt ut. Man skapar sig ofta en bild av hur en person är utifrån ens första impression. Ska jag vara ärlig så stämde inte det helt överens med tjejen jag träffade och lärde känna på riktigt. Inget ont eller dumt menat, bara att jag föreställt mig en annan person, kind of. Sen dess har vi hängt ihop, Sanne och jag. Vi klickade på en gång och jag är så innerligt glad att hon bytte familj och ringde mig det första hon gjorde när jag anlände! Vi är väldigt olika samtidigt som vi är väldigt lika på väldigt många plan. 

***

 

Jag skrev ju som sagt i resdagboken när jag var i USA som aupair 2005-2006. Där fick jag faktiskt kontakt med andra aupairer i närheten som jag lärde känna. Hur bra som helst! Detta var tiden innan facebook var tillgängligt för alla. Låter som jag är lastgammal nu...:P I December 2005 började jag skriva med en annan svensk tjej som också bodde i Darien, CT. Hon hade kommit dit i oktober så hon var ganska ny. Dock åkte vi med olika organisationer, där av har vi inte fått varandras kontaktinformation när hon kom dit. Vi skrev lite fram och tillbaka, sen var det inte så mycket mer med det. Sannes år var slut och hon åkte hem till sverige i början av januari 2006. När mitt år var över i mitten av februari hade jag redan förlängt, så jag blev kvar i ytterligare 6mån. Slutet av mars, början på april kom och jag och mina kompisar skulle åka ner till Navybalen i Annapolis, MD. Vi åkte genom en organisation som anordnar resor för aupairer till diverse ställen. När vi väntade på bussen var det två andra svenska tjejer som också skulle med på resan. Den ena kände jag igen, från resdagboken. Det var tjejen jag hade skrivit med i december. Vi hälsade på varandra för första gången, pratade lite på bussen ner... sen var det inte så mycket mer. Inte förren en vecka efter vi hade kommit hem från den resan skriver denna tjej till mig och säger att vi banne oss får ta och gå ut och äta eller göra nåt då vi bodde typ 3min ifrån varann. Jag hade en kompis från Sverige som var och hälsade på just då, men så fort hon åkt hem träffades vi igen. Sen dess har vi varit bundisar! Även där klickade vi på en gång, johannorna. Kändes som man känt varann hur länge som helst.

 

***

 

Jag åkte sen hem till Sverige första september. Johanna var kvar i CT och Sanne i skåne. Johannas år var över i oktober så då var det hennes tur att åka hem. Hann traffa både Sanne och Johanna en och två vändor innan jag åkte tillbaka till CT i november och började plugga på college  sen i januari. Sanne kom över i april för tre månader, då kom Johanna på semester i 2v. Detta var första gånge Sanne och Johanna skulle träffas. Var lite nervös innan måste jag erkänna för här hade jag två tjejer som jag klickat med så innerligt bra, på varsitt håll. Tänk om inte de skulle gå ihop av nån anledning. Dom hade bara hört om varandra genom mig. Men det visade ju sig att jag bara var lite orolig i onödan där... var inga som helst konstigheter alls när vi alla träffades, puh!!! ;) Sen slutade det med att Sanne flyttade tillbaka och började plugga öven hon, likaså Johanna. 

 

***

 

Jag hade fått två extra systrar för livet. Vi gjorde ALLT tillsammans. Jag kom närmare dom är vad jag har gjort med kompisar jag haft sen barnsben här i sverige. Det blir på ett helt annat sätt när man är i den situationen man var i. Dom blev min lilla familj. De senaste åren har vi alltid bott ca 10min ifrån varandra. Vi bodde tillochmed tillsammans i ett år...:) Dessa två tjejer är helt underbara!! Dom känner mig ut och in, upp och ner. Vi har haft så enormt kul tillsammans, samtidigt som vi gått igenom jobbiga saker tillsammans. Vi har alltid funnits där for one another. Det gör mig så ledsen att vi nu är så utspridda. Visst, det hade kunnat vara värre. Dom hade fortfarande kanske kunnat vara kvar i USA och jag här, nu är vi ju alla samlade i Sverige iallafall. Men, en i Malmö, en i Sundsvall och en i Stockholm.... :( Jag saknar att ha mina tjejer så nära. Men oavsett avstånd så finns dom mig alltid nära ändå!

 

Det finns egentligen fler personer värt att nämna som jag lärt känna från USA och som blivit mina riktigt goda vänner. Jag hoppas dom vet vilka dom är! Även dom guld värda! Jag är så innerligt tacksam och glad att jag fått träffa alla dessa underbaaaara m''nniskor och fått uppleva så mycket tillsammans med dom! Minnerna är helt priceless!!! Alla har en speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid finnas där oavsett avstånd...:)

 

 

Hade visst en saknar mina tjejer-dag idag....