När två världar möts!

Har tänkt mycket på en sak sen vi flyttade till Sverige. Eller ja, tänkte även på den innan vi flyttade också. Det här när man träffar nån från ett annat land, en annan kultur. Visst kan det vara lite spännande och man kan lära sig mycket nytt. Men det kan även vara lite svårt ibland. Man kanske har haft väldigt olika uppväxter och olika traditioner. Vilket inte behöver vara nåt negativt dock. Man är vad vid olika saker, man kanske ser på vissa saker lite olika beroende på hur man was brought up. Man kommer från två olika världar helt enkelt.
Bara en sån här sak som när man hör en låt spelas man inte hört på länge och blir helt nostalgisk. Sånna klassiska låtar som man förknippar vissa saker till, sånt har den andre ingen aning om... men och andra sidan har de "sina" låtar de blir helt nostalgiska av som inte betyder nåt för oss... Så man kan ju ändå förstå hur den andre känner sig, bara det att man inte delar dessa små saker tillsammans. 
 
Träffar man nån från ett annat land är det oftast nån som får göra stora uppoffringar. Lämna familj, vänner och hem för att kunna vara med sin respektive. Man kan ju inte vara på två ställen samtidigt och har man vuxit upp i två olika länder har man ju släkt och vänner på två olika ställen. Det kan vara en enorm press på den personen vars hemland man är i. Den ena får vara hemma. Förtsätta sitt liv hemma och ha sina nära och kära omkring sig, medans den andre får börja om helt på nytt och inte har nån förutom sin respektive och dennes familj. Förhoppningsvis så blir det ju så att båda trivs, att den som lämnat sitt hem kan hitta nya vänner och även kunna göra sig hemastadgad. I början kan dock den ena vara rätt beroende av den andre, tills man "kommer på fötterna", tills man skapat sig ett liv och kommit in i allt det nya. Och helt plötsligt har man sen två hem. 
 
När jag flyttade till USA var det inte för en killes skull. Jag hade redan byggt upp ett liv där långt innan hubby och jag blev tillsammans. Jag hade inte ett mål att hitta en amerikan att gifta mig med och stanna. Kände mer att det kunde ju vara lite mer komplicerat att träffa nån från ett annat land...:P Ibland är det vissa saker som kanske hade varit lite enklare om man hade hittat nån hemifrån. Men, varför göra det enkelt för en när en helt ny värld öppnas upp? :) 
 
Att flytta till Sverige var ett stort steg. Att lämna ens lite av trygga liv i CT för att börja om på nytt i ett annat land, en annan kultur. För mig var det ju inte helt nytt, men eftersom jag inte bott här på så länge så blev det mycket som var nytt även för mig. Tänk att få vara nära MIN egna familj igen OCH att min hubby är med mig här. Lyckan skulle ju vara total. Men ändå var jag lite vettskrämd. Det är som sagt ett stort steg, och det var ju bara att hoppas att vi BÅDA skulle trivas och att allt skulle lösa sig. För tänk vad jobbigt det skulle bli att flytta hit, äntligen att JAG får vara nära mina nära och kära, men att han verkligen skulle vantrivas. Då skulle det ju inte funka... då skulle vi ju få flytta igen. Då skulle jag en än gång få lämna familjen bakom, då lite mer vemodigt säkerligen. Eller tänk tvärtom. Han kanske skulle stortrivas, men inte jag?! Att jag vart borta för länge.... och som sagt, det är ju inte bara att flytta närsgård precis. Dock så tror jag vi inte hade flyttat om vi inte trodde att vi båda skulle trivas. Han hade ju vart här två gånger innan vi flyttade och fick känna på hur det är här. Iochmed att han är såpass öppen för nya saker och lätt för att anpassa sig så kändes det inte som det skulle bli sånt stort problem ändå. Men det är mycket som ska klaffa.
 
Oavsett att man kommer från olika kulturer och det kan krocka ibland så är det inte skrivet i sten att det skulle vara så mycket enklare ändå om man hittat nån hemifrån. Vill man att det ska funka så kan man få det att funka, oavsett om man kommer från två olika världar eller inte. Det hänger helt enkelt väldigt mycket på dig själv och din respektive. Att man ger och tar är jätteviktigt. Förståelse är A och O. Man måste kunna mötas halvägs.
 
Vad jag tycker är så bra när det gäller hubby, är att han redan kom från två världar, sort of. Han är ju både Chilensk och Amerikansk. Han har lite av det Chilenska i sig men har även blivit en del Amerikaniserad. Perfekt blandning if you ask me! :) han lär mig en massa saker, jag lär honom och vi lär oss från varandra. Han har blivit exposed to Sverige. På ett sätt han nog aldrig trodde han skulle för ett X antal år sedan. Han visste väl att IKEA var svenskt, likaså att ABBA kommer från Sverige. Men nu, nu bor han här och pratar svenska..:) Jag har vart i Chile. Sett mer än det turistiska ställena. Fått uppleva den chilenska livsstilen likaså den amerikanska. USA och Sverige påminner rätt mycket om varann. Eller ja, de kan ju vara väldigt olikt också beroende på vart i USA man är. Men det är större skillnader mellan Chile och Sverige. Det skulle allt vara spännande att bo där ett tag också. Ett år eller så... Who knows what the future will bring...
 
Ingenting är omöjligt!! ;)

Kommentarer
Postat av: Love in LA

Vad spännande det vore att prova på att bo i Chile ett tag, vilket äventyr :)

Jag och min man kommer från helt olika bakgrund och länder. Och det är så roligt, även om det ibland är lite jobbigt, för vi lär oss mycket av varandra. Fortfarande :)

2013-10-09 @ 20:09:07
URL: http://lifeandloveinla.wordpress.com
Postat av: Linda

Vilket trevligt inlagg. Jag haller med dig att det ar jobbigt att inte kunna ha all slakt i samma land. Och det ar dessutom jattekul att din hubby trivs sa bra i Sverige.

2013-10-10 @ 02:46:29
URL: http://lindisen89.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0