Det är väl liiiiite sjukt! Nu har jag vart här i över 1månad. Det går undan. Nästa vecka är det påsk och långledigt.. då kommer syrran med familj upp...:) Hänt mycket i veckan. Hubby fick sitt svenska "greencard", vi var till skatteverket så han skulle få sitt personnummer. Damen sa att det kunde ta runt 3v om inte längre. Två dagar senare dimper ett brev ner i brevlådan från skatteverket...:) I tisdags hade hubby sin första jobbintervju och i onsdags fick han reda på att han gått vidare till round two. Så på tisdag ska han in till Sthlm för en 2:nd intervjuv och går det bra och dom anställer honom början han jobba den 2:a april(!!) Vore ju toppen!!!!!! Nu håller vi alla tummar och tår!!
Kan som sagt inte fatta att det redan gått över en månad sen jag åkte... Känns faktiskt bra. Tror vi absolut tog rätt beslut om att flytta hit när vi gjorde det. Det är klart att det är mycket omställning to do, men det är bara att försöka vänja sig vid detta livet nu och göra det bästa av saken. Känns som det är mycket tack vare jobbet att jag kommit in i det svenska livet igen såpass snabbt ändå. Det har hjälpt mig ortoligt mycket. Som jag trivs! Hade verkligen inte kunnat hamna på ett bättre ställe känns det som. Har hört att de är väldigt nöjda med mig och att jag gör ett bra jobb så de har redan förlängt mitt kontrakt...yay!!! :) Skont att man har fått in en vardaglig rutin igen. Har vart helt slut på kvällarna när jag kommer hem dock... men det tror jag har med hela omställningen att göra och letandet av lägenhet som tar på krafterna lite. Får hubby jobbet nu så är det som sagt bara lägenhet kvar....
Jag måste erkanna att jag har vart lite skraj med att flytta hem igen... eller skraj och skraj, kanske inte är det rätta ordet. Men iochmed att man bott borta såpass länge är det en enormt stor omställning att flytta tillbaka efter så manga år. Har tänkt på det att det är ju samma sak som det var när jag flyttade till USA. Då fick man ju ställa in sig på att bo där. Då var man dessutom HELT själv. Ingen familj alls. Sen beror det ju på, för alla är ju olika. Vissa kan ha jätte svårt för att anpassa sig, medans det går fort för vissa. I början kan man vara inne i "the honeymoon" period. Dvs allt är nytt, spännande och kul. Men sen när vardagen kommer ikapp så får man panik eller blir lite smått skräckslagen och kanske får hemlängtan. Jag hade hade faktiskt inga problem med att flytta till USA. Tror det är för att jag har väldigt lätt att anpassa mig och är öppen för förändringar och nya saker. Tror dessutom det har mycket att göra med ens egen inställning till saker och ting. Det blir vad man gör det till. Fokuserar du på allt negativt, ja då är det klart att det inte kommer bli lätt. Det gäller att fokusera på det positiva. Det känns ändå att innan jag flyttade ställde jag in mig på att tänka på allt possitiva med flytten och inte försöka tänka på allt jag kommer sakna. Med rätt inställning blir saker och ting mycket lättare. Vet inte om jag fortfarande är inne i en "honeymoon" period här nu, men det lär vi väl märka så småning om...haha. Är ju en väldigt konstig situation ändå, känns lite som jag lever i en bubbla och att den snart ska sprick och då är det dags att åka hem igen till CT.... Men so far so good.,,;)
Här kommer lite bilder från den senaste tiden...:)
Gör Oreoshakes...Mmmmmm!!!!
Åkte till Liljeholmen för lite Chilensk mat... Churrasco!!
Sverige vs Irland... Hejja Sverige!!
Lite gott att äta till matchen!
Tapas med tjejerna på jobbet
Nisse älskar papperskassar!
