Början på något nytt!

Tiden bara springer iväg... as usual. Nu är det juni redan och sommaren är här. Inte CT sommar med +35 grader + den jobbigt äckliga höga luftfuktigheten. Här har vi +25, behagligt med sköna ljusa kvällar. Underbart. Nog om vädret (som vi svenskar älskar att prata om..haha). 
 
Underbara sommarsverige!
 
Detta var igår at 10:15pm...:)
 
 
Igår regnade det hela dagen, perfekt då vi passade på att ha våran tvättdag och ett litet movie marathon, sen slocknade vi i soffan med kladerna på...
 
Tänk att vi har vart här i ca 3mån... sjukt egentligen. Kan ju säga att det var med blandade känslor jag flyttade tillbaka. Det var faktiskt lite skrämmande. Just eftersom jag hade bott i USA i 8år, vilket är rätt länge. Jag trodde ju aldrig att jag skulle bli kvar så länge som jag blev. Trodde ju alltid jag skulle flytta tillbaka at some point in time. Sen började den tanken försvinna mer och mer, men fanns ändå alltid kvar i bakhuvet. När vi började sen prata om att flytta hit gjorde det mig jätteglad samtidigt som vettskrämd. Sverige är inte detsamma som det var när jag en gång bodde här för ett antal år sedan, jag är inte densamma som jag var för ett antal år sedan. Jag har vant mig vid USA och hur saker och ting fungerar där. Saker och ting förrändras, jag har förändrats. När vi väl bestämt oss för att flytta ställde jag verkligen in mig på att fokusera på det possitiva med flytten, samtidigt att inte tänka på allt jag kommer sakna med USA. För det är ju så att inget land är helt perfekt. Alla länder har sina brister. Alla länder har its good and bad. Men börjar jag tänka på allt jag saknar och på allt det dåliga med sverige kommer def inte hjälpa mig i det nya livet i sverige. Det kommer def bara bli svårare och jobbigare för min egen del. Inte bra. Än så länge har jag klarat mig rätt bra. Inte för mycket hemlängtan till USA, även om det är vissa saker man saknar. Försöker bara inte låta det ta över allt för mycket. När jag var i USA jämförde jag ju ALLT med sverige, nu är det tvärtom. När jag flyttade till USA hade jag inga som helst problem att anpassa mig till det nya livet på andra sidan atlanten. Visst fanns det stora skillnader, samtidigt som mycket påminde om sverige. Jag vet inte var det var, men jag kände mig hemma på en gång. Aldrig haft någon hemsk hemlängtan och gråtit mig till söms över det. Klart man saknade familj och vänner, men det var inget jag gick och tänkte på dag ut och dag in. Sen är det ju klart att vissa dagar kan ha varit jobbigare då man missade bröllpop, födelsedagar eller nåt annat. Även jul kunde vara lite extra jobbigt, men det gick... Det blir vad man gör det till. Simple as that. Jag tror jag har rätt lätt för att anpassa mig till nya saker. Vilket har hjälpt mig mycket. Så jag vet inte, än så länge känns det bra med att vi har flyttat hit. Kanske jag inte "fattat" det än... kanske jag är kvar in the honeymoon period?! Who knows... eller så har jag bara vant mig redan. Klart att man får ställa om sig lite nu till det svenska livet. Börja om på nytt i sitt hemland... det känns lite konstigt ibland måste jag säga. 
 
Tror många utlandssvenskar föreställer sig hur det är här, eller hur det skulle kunna bli att flytta tillbaka. Vilket kan vara lite farligt tror jag. Tror det är bättre att inte ha en bild uppmålad och förskönar hur allt verkligen är eller hur man tror att det är. Har du för många förväntningar är risken att du bara kommer bli besviken om det inte är som du tänkt dig. Det bästa är to have an open mind och inte förstora förväntningar på allt. Har hört att många svenskar som flyttar tillbaka efter att ha bott utomlands i många år inte blir långvariga i Sverige utan flyttar tillbaka rätt snart. Jag kände att hellre att ta chansen att flytta till sverige och prova på, funkar det så funkar det, men gör det inte det finns USA kvar. Då vet vi att detta inte var nåt för oss. Sen är det ju självklart olika för alla. Vi ger nu Sverige en chans. Vet ju aldrig vad som kan hända i framtiden, är ju iof rätt tidigt än och säga också. Men än så länge ser det ljust ut...:)
 
Tänk att nu kom jag in på lite annat märkte jag... vad jag skulle skriva om var hur det har varit här dessa första månader. De har varit bra, omtumlande, härliga, omställande, jobbiga, roliga. 
 
Härligt, roligt och bra: att få vara "hemma" igen... även fast det tog ett tag innan det kändes som hemma igen. Kommer ju alltid ha två hem nu mer. Börjar kännas mer som hemma nu dock... nu när vi äntligen fått eget. Vårat eget hem. Det kommer väl mer och mer. Vara nära mina nära och kära, umgås med mina kompisar. Nu kommer jag kunna vara med på allt som jag tidigare missat. Att jag fortfarande stortrivs på jobbet. Underbara kollegor och roligt jobb. Att vara i ett land som har helt andra förutsättningar när det kommer till arbete och välfärden. Det skrämmer mig ibland när man tänker på hur saker och ting fungerar i USA. Där ser jag många skillnader med Sverige och USA. 1-0 till Sverige där allt!  Ljusa, ljumma kvällarna.. åh Svenska sommarn! :)
 
Omtumlande: Att helt plötsligt bryta upp från ens trygghet i USA och flytta "hem" igen till ett land som inte har varit ens hem på flera flera år. Ovissheten av hur allt skulle gå. Kommer jag trivas, kommer min man trivas? Skulle vi hitta boende, jobb? Att ställa om sig till hur saker och ting fungerar i Sverige. Att dagligen möta den typiska svenskheten (om man nu kan säga så?!). Att börja om på nytt igen och på nytt lära sig hur saker fungerar här. Att se skillnaderna. 
 
Jobbiga: Att flytta hit igen och inte ha eget boende. Vi flyttade från svärföräldrar till svärföräldrar. Bodde i våra resväskor och det kändes som vi bara var här tillfälligt. Det var ju inte vårat hem. Jag har ju alltid bott hos mina föräldrar när jag vart hemma på semester, och det var så det kändes... att vi var där på semester. Vissa dagar var riktigt jobbiga. Inget ont om mina föräldrar, absolut inte!!! Det funkade bra och vi är så otroligt tacksamma för att vi fick bo där den tid det tog tills vi hittade eget. Älskar mina föräldrar och allt vad de gjort och ställt upp för oss. Det var mer våran längtan till eget. Att alltid passa sig efter andra. Nu har vi äntliget eget, så vi är en bit på vägen! :) Att hubby inte fått tag på jobb än. Det är jobbigt för oss båda. Det tar på oss. Är inte lätt. Det gäller att han inte ger upp och tappar hoppet. Vissa dagar är jobbigare än andra. Vilket är förståeligt. Önskar jag kunde hjälpa honom hitta nåt.... Att han inte har sitt kompisgäng än... men det kommer ju med tiden. Att han blir så beroende på mig på ett sätt fast samtidigt ändå inte. Vet inte hur jag ska förklara riktigt... svårt.  Vissa saker måste vi ge tid... vet att allt inte fixar sig på en gång, saker tar tid. Det måste det få göra. Det kommer lösa sig... det kommer bli bra, det är jag övertygad om! :) We made the right choice moving here. 

Kommentarer
Postat av: Nadja

Jag tänkte faktiskt precis samma sak, speciellt nu när vi bor så nära varandra! (eller ja, min mamma bor nära er)

2013-06-04 @ 00:03:10
URL: http://www.alohanadi.com
Postat av: Anonym

Du har så kloka tankar, Johanna. Helt rätt det är med att inte sätta upp en bild framför sig som sedan verkligeheten kanske inte kan leva upp till.
Känner igen det där du skriver om din man och brist på jobb och vänner. Känns kanske tungt precis när man lever mitt upp i det, men innan ni vet ordet av så har allt det där löst sig och man tittar tillbaka och undrar varför man ens oroade sig alls. Kram!

Svar: Precis, annars är ju som sagt chansen rätt stor att man bara blir besviken! Jag hoppas att vi snart kan se tillbaka på denna period och knappt minnas det för att den (förhoppningsvis kommer) bli(r) kort.Hoppas den dagen kommer sooner rather than later! :) Kram
loppansworld.blogg.se

2013-06-04 @ 04:34:38
Postat av: Jenny

Oops. Det var jag som skrev ovan :)

Svar: By the way... tycker det är så skönt att veta att ni vart i våran sists... :)
loppansworld.blogg.se

2013-06-04 @ 04:35:30
URL: http://jennyimaine.wordpress.com
Postat av: Gabriella

Intressant inlägg. Tror också att det kan vara lite farligt med förväntningar och skönmåla :)som sagt det finns för och nackdelar med alla länder, tycker du gör det bra som fokuserar på det positiva;)

För min del när det gäller att sakna Sverige så är det mest vänner familj, och vissa andra saker såklart. Men det som talar mest emot USA är allt visum/license och jobbkrångel. Känns som det ivårt fall är det som påverkar vart vi hamnar.

Men på ett sätt enklare eftersom vi båda är svenskar.
Det måste vara en ännu större omställning för M att flytta :) till Sverige. - hoppas verkligen att det löser sig med jobb för hans del, lider verklien med honom även om det nu faktiskt gått relativt kort tid.

Vore intressant att höra vad som är annorlunda emot vad du trodde det skulle vara :) ... och vad du hittills saknar med USA.

Kram

Svar: Ja visst! Det hänger så mycket på ens egen inställning till saker och ting. Det är ju upp till var och en, och göra det bästa av situationen. Förstår att det är familj och vänner som drar mest, tror det är så för alla utlandssvenskar, och så var det även för mig. (Plus lite annat...haha) Men jag ska erkänna att jag var lite halvt vettskrämt för den dagen jag skulle flytta tillbaka hit (vilket jag inte visste förren de senaste året). Ska försöka skriva ett inlägg sen om vad jag saknar mest och hur jag trodde det skulle vara/omställningen efter så många år. Dock vet jag inte när det blir av, känner inte att jag har lika mycket tid att sitta framför datorn längre.. men det kommer..;)
Hur ser det ut för er då? Vet ni nåt mer hur länge ni kan stanna? Kram
loppansworld.blogg.se

2013-06-04 @ 18:43:54
URL: http://recyclingthegoodmoments.blogspot.com
Postat av: Anna

Ni gör rätt i att fokusera på det positiva, om ni nu kan det! Jag vet ju precis hur jobbigt det är med jobbsökande, har man aldrig varitmed om det så vet man nog inte... Sökte massor med jobb i USA i tre månader, gick utan i drygt 6 månader, innan jag fick något. Nu tillbaka i Sverige har jag sökt aktivt i nästan ett halvår, varit på massor med intervjuer, utan resultat och det tar på både krafter, hopp och självförtroende. Nu har jag ju blivit gravid och tar ett uppehåll några månader i jobbsökandet, men stressen blir ju inte mindre för det. Men håll ut, tillslut kommer det upp något! Kanske får man tyvärr sänka kraven lite eftersom. Sommaren är ju rätt skön att vara ledig på, om man nu fokuserar på det positiva :-) Och tänk så mycket mer semester man får, tids nog :-)

Svar: Ja det är verkligen inte lätt!!!! Uscha, det tar verkligen på en. Förstår att stressen inte släpper bara för att du tar ett litet uppehåll nu, men att släppa det eviga sökandet kan ju vara lite skönt att slippa! Du får samla på dig krafter nu så du så ordnar det säkert sig sen ska du se..;) Allt har en mening...:)
Åh ja... semester... underbart! Visste jag ju knappt vad det var i USA..haha!
loppansworld.blogg.se

2013-06-05 @ 14:57:15
URL: http://intheworldanna.WordPress.com
Postat av: Gabriella

Nope, vi vet inte så mycket än ... händer rätt mycket just nu, antingen går det vägen eller inte, går det inte vägen så blir det troligtvis Sverige någon gång under hösten,,, men man vet aldrig ;)

2013-06-08 @ 03:04:54
URL: http://recyclingthegoodmoments.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0