Tiden bara springer iväg... as usual. Nu är det juni redan och sommaren är här. Inte CT sommar med +35 grader + den jobbigt äckliga höga luftfuktigheten. Här har vi +25, behagligt med sköna ljusa kvällar. Underbart. Nog om vädret (som vi svenskar älskar att prata om..haha).
Underbara sommarsverige!
Detta var igår at 10:15pm...:)
Igår regnade det hela dagen, perfekt då vi passade på att ha våran tvättdag och ett litet movie marathon, sen slocknade vi i soffan med kladerna på...
Tänk att vi har vart här i ca 3mån... sjukt egentligen. Kan ju säga att det var med blandade känslor jag flyttade tillbaka. Det var faktiskt lite skrämmande. Just eftersom jag hade bott i USA i 8år, vilket är rätt länge. Jag trodde ju aldrig att jag skulle bli kvar så länge som jag blev. Trodde ju alltid jag skulle flytta tillbaka at some point in time. Sen började den tanken försvinna mer och mer, men fanns ändå alltid kvar i bakhuvet. När vi började sen prata om att flytta hit gjorde det mig jätteglad samtidigt som vettskrämd. Sverige är inte detsamma som det var när jag en gång bodde här för ett antal år sedan, jag är inte densamma som jag var för ett antal år sedan. Jag har vant mig vid USA och hur saker och ting fungerar där. Saker och ting förrändras, jag har förändrats. När vi väl bestämt oss för att flytta ställde jag verkligen in mig på att fokusera på det possitiva med flytten, samtidigt att inte tänka på allt jag kommer sakna med USA. För det är ju så att inget land är helt perfekt. Alla länder har sina brister. Alla länder har its good and bad. Men börjar jag tänka på allt jag saknar och på allt det dåliga med sverige kommer def inte hjälpa mig i det nya livet i sverige. Det kommer def bara bli svårare och jobbigare för min egen del. Inte bra. Än så länge har jag klarat mig rätt bra. Inte för mycket hemlängtan till USA, även om det är vissa saker man saknar. Försöker bara inte låta det ta över allt för mycket. När jag var i USA jämförde jag ju ALLT med sverige, nu är det tvärtom. När jag flyttade till USA hade jag inga som helst problem att anpassa mig till det nya livet på andra sidan atlanten. Visst fanns det stora skillnader, samtidigt som mycket påminde om sverige. Jag vet inte var det var, men jag kände mig hemma på en gång. Aldrig haft någon hemsk hemlängtan och gråtit mig till söms över det. Klart man saknade familj och vänner, men det var inget jag gick och tänkte på dag ut och dag in. Sen är det ju klart att vissa dagar kan ha varit jobbigare då man missade bröllpop, födelsedagar eller nåt annat. Även jul kunde vara lite extra jobbigt, men det gick... Det blir vad man gör det till. Simple as that. Jag tror jag har rätt lätt för att anpassa mig till nya saker. Vilket har hjälpt mig mycket. Så jag vet inte, än så länge känns det bra med att vi har flyttat hit. Kanske jag inte "fattat" det än... kanske jag är kvar in the honeymoon period?! Who knows... eller så har jag bara vant mig redan. Klart att man får ställa om sig lite nu till det svenska livet. Börja om på nytt i sitt hemland... det känns lite konstigt ibland måste jag säga.
Tror många utlandssvenskar föreställer sig hur det är här, eller hur det skulle kunna bli att flytta tillbaka. Vilket kan vara lite farligt tror jag. Tror det är bättre att inte ha en bild uppmålad och förskönar hur allt verkligen är eller hur man tror att det är. Har du för många förväntningar är risken att du bara kommer bli besviken om det inte är som du tänkt dig. Det bästa är to have an open mind och inte förstora förväntningar på allt. Har hört att många svenskar som flyttar tillbaka efter att ha bott utomlands i många år inte blir långvariga i Sverige utan flyttar tillbaka rätt snart. Jag kände att hellre att ta chansen att flytta till sverige och prova på, funkar det så funkar det, men gör det inte det finns USA kvar. Då vet vi att detta inte var nåt för oss. Sen är det ju självklart olika för alla. Vi ger nu Sverige en chans. Vet ju aldrig vad som kan hända i framtiden, är ju iof rätt tidigt än och säga också. Men än så länge ser det ljust ut...:)
Tänk att nu kom jag in på lite annat märkte jag... vad jag skulle skriva om var hur det har varit här dessa första månader. De har varit bra, omtumlande, härliga, omställande, jobbiga, roliga.
Härligt, roligt och bra: att få vara "hemma" igen... även fast det tog ett tag innan det kändes som hemma igen. Kommer ju alltid ha två hem nu mer. Börjar kännas mer som hemma nu dock... nu när vi äntligen fått eget. Vårat eget hem. Det kommer väl mer och mer. Vara nära mina nära och kära, umgås med mina kompisar. Nu kommer jag kunna vara med på allt som jag tidigare missat. Att jag fortfarande stortrivs på jobbet. Underbara kollegor och roligt jobb. Att vara i ett land som har helt andra förutsättningar när det kommer till arbete och välfärden. Det skrämmer mig ibland när man tänker på hur saker och ting fungerar i USA. Där ser jag många skillnader med Sverige och USA. 1-0 till Sverige där allt! Ljusa, ljumma kvällarna.. åh Svenska sommarn! :)
Omtumlande: Att helt plötsligt bryta upp från ens trygghet i USA och flytta "hem" igen till ett land som inte har varit ens hem på flera flera år. Ovissheten av hur allt skulle gå. Kommer jag trivas, kommer min man trivas? Skulle vi hitta boende, jobb? Att ställa om sig till hur saker och ting fungerar i Sverige. Att dagligen möta den typiska svenskheten (om man nu kan säga så?!). Att börja om på nytt igen och på nytt lära sig hur saker fungerar här. Att se skillnaderna.
Jobbiga: Att flytta hit igen och inte ha eget boende. Vi flyttade från svärföräldrar till svärföräldrar. Bodde i våra resväskor och det kändes som vi bara var här tillfälligt. Det var ju inte vårat hem. Jag har ju alltid bott hos mina föräldrar när jag vart hemma på semester, och det var så det kändes... att vi var där på semester. Vissa dagar var riktigt jobbiga. Inget ont om mina föräldrar, absolut inte!!! Det funkade bra och vi är så otroligt tacksamma för att vi fick bo där den tid det tog tills vi hittade eget. Älskar mina föräldrar och allt vad de gjort och ställt upp för oss. Det var mer våran längtan till eget. Att alltid passa sig efter andra. Nu har vi äntliget eget, så vi är en bit på vägen! :) Att hubby inte fått tag på jobb än. Det är jobbigt för oss båda. Det tar på oss. Är inte lätt. Det gäller att han inte ger upp och tappar hoppet. Vissa dagar är jobbigare än andra. Vilket är förståeligt. Önskar jag kunde hjälpa honom hitta nåt.... Att han inte har sitt kompisgäng än... men det kommer ju med tiden. Att han blir så beroende på mig på ett sätt fast samtidigt ändå inte. Vet inte hur jag ska förklara riktigt... svårt. Vissa saker måste vi ge tid... vet att allt inte fixar sig på en gång, saker tar tid. Det måste det få göra. Det kommer lösa sig... det kommer bli bra, det är jag övertygad om! :) We made the right choice moving here.
