Loppansworld

Efter att ha bott 8år i CT, USA packade jag i februari 2013 ihop mitt liv i ett X-antal resväskor och flyttade tillbaka till Sverige och tog mannen min med mig. Det blev till att ställa om sig på nytt och börja om från scratch... sort of.

Redo?

Here we go....

 

Nu ar det for real.... Har ju iallsina dagar sagt upp mig fran jobbet!!! Oh my... kanns faktiskt lite spannande maste jag erkanna, aven om vi inte har boende klart an (har en nodlosning i borjan dock), eller jobb spikat... haha, ar vi helt galna kanske? Har ett jobb som kanske ar pa g... haller tummar och tar att det ska ga i las, for det underlattar ju en hel del och kommer losa annat. Kan ju saga sa mycket att det inte blir NY, eller nanstans nara har pa ostkusten... ahhh, mitt alskade NY... och Norwalk, CT!!!!! Hur ska jag kunna flytta harifran?! Den 15 februari ar min sista dag pa jobbet, samma dag fyller svagers lilltjej 1ar... dagen innan, den 14:e februari kommer det bli 8ar sedan jag kom hit till USA.... ATTA ar sedan!!!! Det ar ju liiiite galet nar man tanker pa det, och nu ska jag alltsa lamna mitt kara hem. Som jag trivts har, fran forsta stund. Jag hittade hem pa en gang! Detta har verkligen varit mitt hem. Det kommer nog bli lite jobbigt, men o andra sidan kanns det sa overkligt sa det kommer nog inte hit me forren nagra veckor senare nar jag inte ska tillbaka till CT. Jag har ju vart ute pa semester och rest en hel del sa det kanns ju inget konstigt att aka ivag... for ett litet tag... men det ar nog sen, efter "semestern" ar over, det ar da jag kommer forsta att jag inte ska tillbaka. Jag har ju alltid kommit tillbaka hit. Det kommer bli konstigt... men hoppas att det inte blir alltfor jobbigt! Far som sagt fokusera pa alla positiva saker med flytten och inte pa allt jag kommer sakna. Klart jag vet att jag kommer sakna en massa saker, det ar val bara normalt och inte sa konstigt om jag gor det... hoppas bara det inte blir FOR mycket och FOR jobbigt. 

 

Ever since vi tog beslutet har vi statt fast vi det och inte tvivlat pa att detta ar ratt for oss just nu. Its time. Det kanns bra... Ar som sagt ett V A L D I G T stort steg vi tar och det kommer bli en omstallning sa det heter duga. Men det ar vi beredda pa... sa gott det gar da..:P For, vart ska vi da flytta.... Joo, det var Sverige som vann till slut enda. Sa det ar inte bara Norwalk, CT eller NYC vi lamnar bakom oss... Det ar USA!  

 

Jag akte ju hem en gang... och vi alla vet val hur det gick, nae det gick ju inte sa bra eftersom jag snabbt var tillbaka har igen. Tva manader klarade jag innan langtan tillbaka blev for stor. Hoppas verkligen inte det blir sa nu igen. MEN och andra sidan kanner jag att DA var jag inte "klar" med USA... (om jag nu nansinn kommer blir det...haha), men jag kanner att jag har gjort sa otroligt mycket och upplevt sa mycket att jag ar nojd. Min drom var alltid att komma hit och plugga - check! :) Klart vi kommer komma tillbaka o halsa pa da hubby's foraldrar och bror med familj ar kvar har... och kompisar. Nu kommer jag ju dessutom inte "hem" sjalv.... vilket jag tror gor det lite lattare. Men och andra sidan sa ar det inte skrivet i sten att vi ska stanna i Sverige for all framtid nu heller... vem vet, vi kanske flyttar tillbaka om nagra ar, eller flyttar nagon annanstans?! Who knows whats gonna happen... time will tell. Vi tar det som det kommer... Trivs vi sa stannar vi sakert, skulle vi inte gora det, ja da kan vi alltid flytta tillbaka... Kanner dock att ska vi flytta till Sverige sa ar det nu vi ska gora det.

 

So, planen ar nu att jag kommer aka over forst... troligtvis nagra dagar efter jag slutat jobba. Kommer da bo hemma hos kara mamma o pappa, i min lilla stuga pa tomten. Det ar nodlosningen vi har nu till en borjan... men forhoppningsvis blir det inte langvarigt! Maste ju ta vagen nanstans... Vi maste ju forsoka gora oss av med min bil sa fort som mojligt, MEN, det blir svart for mig att vara har utan bil da jag skulle ha problem med att ta mig till jobbet och hem... so, efter jag akt ska mannen forsoka gora sig av med den. Han kan klara sig battre utan bil an jag har...:P Hoppas hoppas hoppas nu att detta jobb gar i las, ar aven lite darfor jag aker lite tidigare. Aker jag forst hoppas jag att jag har jobb fixat tills han kommer... jag kan da borja forbereda saker och ting och om jag nu far jobb, aven kolla pa lagenheter...:) Forhoppningsvis kommer hubby inte langt efter...:)

 

Ingen flygbiljett bokad an, men har kollat runt lite...och har hittat nagra relativt billiga, vet ju dock att jag kommer ha extra bagage med mig och det kommer ju kosta lite extra! Tank, om en manad kanske jag ar i Sverige... hur sjukt ar inte det pa en skala???? Konstigt det kommer bli da jag kan ata middag med MINA foraldrar vilken dag som helst, jag kan umgas med MIN bror... traffa syster och familj... kompisar... och maten... ahhh, det vattnas i munnen bara jag tanker pa det, allt gotta det finns att ata!!! :) Och OLW's ostbagar!!!!! Ahh, far jag cravings kan jag bara sticka ner till affaren och kopa mig en pase om jag sa kanner for det... Mmmmm!!!! Underbart!!!! Har dock en kansla av att jag borde skaffa gymkort sa fort jag kommer hem annars kan det nog bli lite farligt med allt gotta det finns att ata... har ju mycket att ta igen for lost times...haha! 

 

Sa, nu vet ni det.... the secret is out! Sverige vann denna gang! :)

Mmmm, jag ar varldens gottegris... jag erkanner!

 

Jag kommer fortsatta nog blogga aven fast vi flyttar till sverige... tror jag kan behova fa skriva av mig lite ibland mar det kommer till att stalla om sig pa nytt igen... hoppas ni fortsatter att hanga med! :)

 

 

 

 

Åh vad spännande! :) Måste vara skönt att ni äntligen vet hur framtiden ser ut för ett par år framåt!

Men oj vilken förändring. Så roligt! Jag känner alltid att man har hjärtat på två ställen och det är alltid så jobbigt för man känner sig inte fullt nöjd någonstans för det är alltid något som saknas. Familj och vänner i Sverige. Jag önskar er verkligen lycka till. Så spännande :). Kram

Yeeeeeeees!!!!!!!

Nej vad roligt! Det är ju, precis som Linda skriver ovan, alltid så att man saknar något... Ni kommer säkert trivas jätte bra! Sverige är ju så bra på så många sätt. Om ni har planer på barn tex så är det ju toppen här med föräldraledighet och förskola :)

Vad kul, lycka till i det "nya" landet ;) Kommer ju bli en omställning efter så många år i USA men det blir garanterat bra! :D Som sagt, lycka till!! Kramar

Näää vad kul! Grattis till beslutet ;) Vad roligt att det blev Sverige :)

Hoppas du fortsätter blogga där!! Måste ju få veta hur det går för er!

KRAM

Bra beslut tycker jag, vi tog ju samma beslut i juni förra året ;-) Ni kan ju alltid flytta tillbaka om ni inte skulle trivas. Att ge det tid är nog mitt bästa råd :-) För mig tar det i alla fall ett halvår till ett år att böja trivas, nästan vart jag än har flyttat. Över Atlanten eller till ny lya... Lycka till, och maila om du har mer frågor!

Åh, så kul för er! Och vad skönt att ni kommit fram till ett beslut som ni båda vill satsa helhjärtat på. Jag kommer hänga kvar i bloggen så länge som du bloggar! Kram!

Tänkte väl det! Åh så gott att ni äntligen bestämt er! Håller tummarna för att allt ska flyta smidigt för er! Ser fram emot att läsa om återanpassningen till Sverige!

Ah vad kul, vad spannade!!!! Vad skont att ni kom fram till nagot och att ni kunde enas :) Stort lycka till med hela processen, det ska bli kul att lasa om hur det gar! Btw, har din man ansokt om permanent uppehallstillstand i Sverige nu, eller hur funkar det egentligen?

Grattis! Vilken spännande tid ni har framför er. Ni är modiga! Lycka till med allt och jag ser verkligen fram mot att läsa om återvändandet hem!!

Åhh, så spännande! Jag kommer absolut att fortsätta läsa, skoj att se vad som händer o vad ni hittar på :) Lycka till med flytten!! kramkram

Heej!

Läste i en kommentar ovan att ni sökt uppehållstillstånd åt din man och fått det beviljat - skönt!!! Har själv bott i Australien 1 år med min aussie pojkvän men flyttade hem nu vid årsskiftet. Vi ansökte om sambo visumet i slutet på december och det beräknas ta 4 månader innan man får något besked enligt Migrationsverkets hemsida. Hittills har vi inte hört någonting alls från MV! Är därför nyfiken på hur processen gick för er! Hur lång tid tog det? Gick båda på intervju? I så fall, vad frågade de? Hur länge hade ni varit ett par då ni ansökte?.... osv osv!

Vart i Sverige kommer ni bo föresten? Och vad är din mans planer när han först kommer till Sverige? Min pappa är amerikan och har bott här sedan han var 22 och han spenderade första året eller så på SFI. Min partner Marc har samma plan men jag hoppas det går undan med både språk och att skaffa jobb :)

Vore jättetacksam för svar :) Kram!

P.S Bloggar inte längre, det varade inte så länge det!. Men jag länkade min blogg i alla fall, så du får ett ansikte till namnet, haha.