Soon....
Pa onsdag aker mina svarforaldrar till Chile i 2v... vilket innebar att vi kommer ha huset for oss sjalva i 2v...:) Kommer dessutom fa ha my mother-in-laws bil under tiden dom ar borta. Pa onsdag ska mannen o jag aka och kolla pa bil till mig, sa who knows, kanske kommer hem med min egen bil da... eller nan dag senare... hoppas hoppas!!! Kanns som jag kommer fa mitt liv tillbaka nar jag har egen bil... inte for att jag inte har ett liv nu, men for de som ar bil-los i USA vet vad jag menar. Specielt om man bor som vi gor... Hade man bott i en storstad kanske man inte ar lika beroende av bil och man hade kunnat gjort mer. Jag ar otroligt tacksam over mina svarforaldrar som hjalper oss sa mycket med tanke pa att jag inte har bil nu utan att vi delar pa mannens bil... vilket inte ar latt alla ganger. Jag verkligen hatar att be om skjuts... jag vet att hata ar ett starkt ord, men jag gor verkligen det, for det sista jag vill ar att vara en borda for folk. Ser knappt mina vanner langre... eller ja, visst traffar jag dom men det ar svart ibland med olika scheman, olika liv och just the fact that I DONT HAVE A CAR!!!! :( Forut gjorde vi allt tillsammans, men det ar klart saker och ting forandras, vi forandras... thats life. Aven fast jag vill gora nat sa kanner jag inte att jag kan ringa o saga, "hey, ska vi gora this and that... oh, yeah, and by the way... da far du komma och hamta mig, och sen slappa av mig..." etc. Det ar inte heller sa att vi bor pa vagen till nat direkt... Kanner liksom inte att jag kan foresla en massa saker om jag inte sjalv kan ta mig nanstans... like i said, i dont want to be a burden to anyone... not to my friends, not to my in-laws and not to my hubby... vi har alla fatt gora sacrifices. Men snart hoppas jag att det ar over!!!!
God natt allesammans!