Loppansworld

Efter att ha bott 8år i CT, USA packade jag i februari 2013 ihop mitt liv i ett X-antal resväskor och flyttade tillbaka till Sverige och tog mannen min med mig. Det blev till att ställa om sig på nytt och börja om från scratch... sort of.

Sverige?

...ok, here's the deal. Varnar for ett langt inlagg och vet inte om det kommer make any sense, men detta ar vad som snurrar i vara (mitt) huvud just nu. Tack for the feedback i tidigare inlagg forresten... uppskattar jag! :) 

 

Vi har pratat en hel del om framtiden, vart vi ska ta vagen och vad vi ska gora. Ska vi stanna har i CT, flytta till North Carolina har vart pa tal en hel del, aven Sverige och Chile. Har pratat ratt lost om alla alternativ, men iochmed att Moises inte ar klar med skolan an sa kommer ju inget forandras forren han ar klar. Nu borjar det dock dra ihop sig, han har nu bara en termin kvar... EN. Nu borjas det kannas mer verkligt, vi borjar komma till den punkt vi pratat om sa lange.  Kanns som att vi far borja ta tag i saker nu snart istallet for att bara prata om det. Nu ar val den ratta tiden att rora pa oss ocksa iochmed att vi inte ar lasta har.

 

Nar det kommer till Chile vs Sverige sa tror jag dock vi bada ar ratt overrens om att Chile kanske far vanta lite. Ar nog inte helt med i fragan nu direkt. Om man jamfor Sverige vs Chile sa var vi bada ratt overrens om att det ar nog "lattare" for honom att flytta till Sverige, an vad det kanske ar for mig att flytta till Chile, pga av manga orsaker. Det ar manga factors vi gatt igenom nar vi pratat om de tva alternativen. Dont give me wrong, jag skulle absolut inte ha nat emot av att flytta till Chile... inte forvever, men for ett liiiitet tag iallefall. Det ar valdigt annorlunda jamfort med Sverige och USA. Pa sa satt ar USA och Sverige mer lika. Men jag tycker det ar jatte intresant att lara mig mer och uppleva deras kultur mer. Sen skulle jag ju inte tveka pa att jag skulle forbattra pa min spanska valdigt mycke battre vilket underlattar da hela hans slakt nere i Chile bara pratar spanska. Skaffar vi barn dessutom sa kommer ju hon/han bli tresprakig.

 

Nar jag kom hit som 21aring trodde jag ju aldrig att jag skulle bli kvar har sa har lange som jag vart nu. Jag har alltid haft i bakhuvet att jag sa smaningom skulle flytta tillbaka till Sverige. MEN... sa traffade jag ju mannen med stort M... och things changed lite grann. Det var ett stort steg att komma hit som aupair, lamna allt och alla som var hemma for mig for nagot helt nytt och frammande. Akte helt sjalv, kande inte en enda kotte nar jag kom hit. Som tur var kom jag till en bra familj och trivdes som fina fisken. Fick aldrig nan riktig hemlangtan eller culture shock. Mycket har hant sen jag forst kom hit. Jag har ju bor har i nastan hela my twenties, inte sa konstigt att saker har hant och forantrats. Jag har forantrats. Visst saknar jag familjen dar hemma... man gar miste om sa otroligt mycket. Mor och farforaldrarna blir ju inte yngre med aren direkt... inte heller mina foraldrar. Jag skulle bara vilja vara nara MIN familj ett litet tag. Lara kanna mina syskonbarn battre. Vara med nar dom vaxer upp. Sen har jag alltid velat vara i Sverige nar vi skaffar barn. Sverige ar som sagt ett valdigt familjevart land enda om man jamfor. Vi blir ju inte heller yngre med aren om man sager sa... Sverige i sig vet jag inte om jag saknar sa specielt mycket. Det ar ju mer familjen, vannerna och allt gottt som finns att ata! 

 

Bara for att OM vi nu skulle flytta till sverige betyder ju inte det heller att vi ska bo dar forever heller. Kanske bara bor dar nagra ar och sen kommer tillbaka hit, who knows? Men sen kanner jag att OM vi nu ska flytta till Sverige sa ar nu snart tiden for att gora det, och inte om 10ar. Skulle det inte funka och vi saknar USA sa kan vi ju alltid komma tillbaka. Radslan for att Moises inte ska trivas i Sverige har inte direkt varit sa stor aven om jag tankt tanken. Men tack vare att han ar som han ar sa tror jag att tanken att flytta dit gor det sa mycket lattare pa nat satt. Han ar valdigt oppen och social och ar inte radd for testa nya saker. Vad som ocksa kanns bra ar att det inte ar jag som ar pa och tjatar pa honom att vi ska flytta till Sverige, utan det ar alltid han som tar upp det. Han har valdigt latt for sprak sa jag tror att han skulle snabbt komma in i det svenska spraket om vi nu skulle flytta. Han kan redan lite, men bara han lar sig grunden sa gar det nog fortare. Han har redan kollat upp massa saker i Sverige, jobb/skolor osv.

 

Hela han lyser upp nar Sverige kommer pa tal och han kan se att vi skulle kunna ha en riktigt bra framtid dar. Sen ar det ju inte bara att flytta hur som helst, det ar ju ett ratt sa stort steg om man sager sa. Maste fixa papers till honom forst vilket tar nagra manader. Har pratat om att kanske borja med processen redan efter vi kommer tillbaka fran Sverige nu i September. Nu nar det verkligen ar sa nara sa tror jag att jag fick lite kalla fotter... om man nu kan kalla det sa. Nar det val comes down to it sa kande jag.. neeeej, ska vi inte stanna har enda, vill jag verkligen tillbaka till sverige? Radslan ar kanske inte sa mycket om att han ska trivas utan mer om jag kommer gora det. Det var sa langesen jag bodde i Sverige nu och jag vet att det inte ar samma sak som det var forr. Saker har forandrats och jag har forandrats. Jag har ju enda byggt upp ett liv har, mitt liv, varat liv. Detta ar ju hemma for mig nu och har vart i x-antal ar, (aven fast Sverige alltid kommer vara hemma ocksa.) Men sen tanker jag tillbaka pa nar jag kom hit som au-pair. Det blir vad man gor det till, man far se till det possitiva istallet for det negativa. Bada stallen har ju sina for och nackdelar. Men som sagt, vi kan ju alltid komma tillbaka hit om det skulle vara sa. Da har vi allefall testat. Kan handa att vi kanske flyttar om ca 1ar da om allt skulle ga som planerat...oh my!!!  (eller tva..:P)

 

Jag har inte nat jobberbjudande an, men ska hora med min chef for han har massa kontakter pa SVT, TV4 och andra production companies, och kontakter ar ju alltid bra att ha. Hade ju inte varit helt fel om han kunde put in a good word for mig heller..;) Sa vi far val se... Vad hade ni gjort om ni var i min sits? Oh my.. det ar verkligen  inte latt det har... En del av mig vill flytta, en del av mig vill inte. Inget ar klappat och klart an, sa vad som helst kan kanda still... men det lutar val mot Sverige iallefall.

 

 

Åh, vad spännande. Jag är säker på att det bli bra, vad ni än väljer att göra! Trivs ni inte i Sverige så finns ju USA alltid kvar på andra sidan pölen. Kram!

Ah vad svart! Men som sagt du kan ju alltid flytta tillbaka. Skont att din man ar sa oppen for att flytta ocksa.

Jag saknar min familj i Sverige otroligt mycket med men undrar ibland om jag skulle tycka om att bo i sverige igen. Efter att bara ha akt dit nagra veckor om aret i flera ar kanns det som om jag har fatt en nagot forskonad bild om hur det skulle vara att bo dar, och undrar om det skulle leva upp till forvantningarna om jag faktiskt flyttade tillbaka.

Anyway, jag tycker ni ska testa och ge det iaf ett ar, om det fixar sig med jobb och sa. Lycka till! :)

Inte for att detta kommer hjalpa dig, men jag hade varit precis lika forvirrad som du! Kanner igen mig i sa mkt som du skrev om i inlagget. I alla fall, om ni bada kanner att ni vill ge Sverige en chans sa tycker jag ni ska gora det. Nu vet jag ju inte om/nar ni tankt skaffa barn men det ar ju som sagt mkt lattare och billigare och allt det dar i Sverige. A andra sidan har ni ju byggt upp ett liv har i USA, fast det kan ni ju alltid komma tillbaka till i varsta fall om ni flyttar.
Haha, nu kanns det som att jag bara sammanfattat det du precis skrivit sa...
Sa lange ni har varandra kommer allt ga bra var ni an valjer att bo, kan lata aningen klyschigt men sant anda. Lycka till med valjandet :)

Visst är det ett svårt val. Vi har stött på sååå många hinder och jag kan ju inte direkt säga att vi har flyt just nu..och anledning till att jag inte har berättat vart i USA vi tänker oss flytta. Huset i N.Y är uthyrt i två år och i nuläget söker Ken jobb för fullt typ över hela USA.

För vår del så har vi flyttat runt så mycket, så nu lockar det verkligen att "settle down" i USA och jag tycker att det ska bli jättespännande.

Följ hjärtat och magkänslan :) Det går alltid att flytta och som ovanstående kommentar säger, så finns USA kvar.

Hahaha, bra fråga ;)? Det är skitsvårt att bestämma vilken plats som är bäst! Det finns för och nackdelar med allt :) Mitt tips är att som du var inne på inte tänka på att saker måste vara för evigt, utan att det är okay att både byta stad och land några gånger under sin livstid ;) ... och sen satsa allt! och göra det bästa av situationen var man än hamnar. :) Hoppas att pusselbitarna faller på plats under M:s sista termin!

Kram!

Vaga satsa! Du har ju flyttat tidigare nar du var au-pair. Da lamnade du ju ALLT. Denna gang far du ju mannen med dig samt att du flyttar hem till din familj igen. Jag haller tummarna och hoppas att det loser sig.

Har ni bestamt ett datum for brollopet? Har planen att gifta er innan flytt?

Oj, ja du har ju ocksa en hel del att fundera pa!! Och det ar ju sa, det blir inte lattare att gora sana har grejer nar tiden gar och man blir aldre... Nar man ar 19-20 ar man pavag ut i livet, flyttar hemifran osv har man inget som haller en kvar pa det viset men nar man borjar narma sig 30 (HJALP!) har man et helt annat liv. Men det blir garanterat bra hur som :) Utmaningar ar samtidigt kul och man lever bara en gang ;)

Jag blir lite nyfiken eftersom jag sjalv ar pavag mot NC, vart nagonstans ar det ni funderar pa dar och hur kommer det sig? :) Kram!

Intfessant inlägg! Mitt problem är att min man inte verkar vara intresserad av att flytta till Sverige alls. Han har inte lärt sig någon svenska och om vi skulle flytta hem så skulle det vara för att jag vill det. Och om jag vill mer än han så blir det ju ett stort ansvar från min sida att få saker på plats; skaffa jobb, lägenhet mm. Jag vill helst flytta till Sthlm tex men det är ju svårt att hitta boende där. En annan grej som jag tänker än del på är att jag måste påbörja min karriär någon gång. Varje gång jag påbörjar ett jobb så måste jag säga upp nig för att flytta hit tex och nu när jag har fått barn så är det problem med att jobba heltid igen... Så att hitta något varaktigt här och sedan flytta hem, för att inse att jag inte gillar det och flytta tillbaka hit är inte något jag vill göra. Om vi flyttar till Sverige så får det nog bli längre än ett par år...

Hoppas det löser sig för er, det är ett stort beslut att ta men DDT är iallafall positivt att han är öppen för flytt!!

Kram

WOW, vilken resa du har gått igenom. helt underbart och modigt av dig. fyfan vad roligt det var att läsa dina inlägg. Det är lite roligt att du är gift med en chilenare, jag är nämligen tillsammans med en chilenare jag också sen 5 år tillbaka. =) Kollar in din blogg snart igen, promise =)