Loppansworld

Maste forvarna for ett laaangt inlagg...

Forra helgen nar jag var sjuk hade jag mycke tid till att tanka da jag inte kunde gora sa mycke annat forutom att hosta, snyta mig och dricka. Sa jag borjade tanka tillbaka pa de senaste aren... 2008, 2006, 2004, 2001.. minns det som det inte alls var langesen, men 2001 ar ju iallsina dagar 10ar sen!!! Tio ar ar ju en hel del... helt sjukt! Tank om de tio kommande aren kommer ga minst lika fort... oh my!! Da ar det 2021 och jag kommer vara 38!!! Tycker tiden kan ta och sakta ner lite nu... men ska bli spannande att se vart man ar om 10ar och vad man gor. Ar kul att tanka tillbaka pa aren som gatt... tank vad mycke man har vart med om, vad man gjort, folk man traffat. Man forandras en hel del... (kanske inte ar sa konstigt egentligen, men still!).

Tank, for liiiiite mer an 10 ar sen.. narmare bestamt 1999, var jag 15ar och gick i 9:an. Da hade jag ingen aning om vart vad som vantade pa mig i framtiden. Hade gatt i samma klass i hela nio ar med samma manniskor och jag tror att nu verkade alla inse att this was it. Sista aret innan vi alla skulle splittras.  Vi hade samlat in tillrackligt med pengar sa pa varterminen akte vi pa klassresa till Teneriffa dar vi tog med oss vara instrument och spelade samba i samband med den nast storsta karnevalen (efter den i Brasilien). Vilken vecka vi hade!! Det var aven forsta gangen jag var utomlands "pa riktigt". (Norge raknas inte riktigt tycker jag..lol) Fick dessutom pengar over i klasskassan efter den resan sa veckan innan skolavslutningen akte vi till Gotland i 4-5dagar. Underbara dagar vi hade! Alla mina kompisar verkade veta sa sakert vad de skulle ga for linje i gymnasiet, jag hade inte den blekaste. Nar jag var 7ar och gick i 1:an var jag bombsaker pa att jag skulle bli larare, men det var enbart for att jag tyckte det var sa roligt att rita pa tavlan... vilket kanske inte haller i langden direkt, OCH den "drommen" overgav jag ratt fort enda...lol
Anyhow, hade inte den blekaste vilken linje jag skulle ga, eller vad jag ville gora... korde pa uteslutningsmetoden da samhall och natur forsvann direkt. Fanns inte ens med i mina valmojligheter alls. Sen blev det som sagt lite svarare... men till slut... sista dagen da man skulle lamna in papperna valde jag mediaprogrammet. Sa det blev mitt 1:a handsval... mitt dumma not fyllde inte i nat 2 eller 3:e hands val... (vilket jag angrade sen nar alla mina kompisar hade fatt sina antagningsbrev och inte jag!). Da slog det mig, tank om jag inte kommer in pa mitt 1:a hands val, vad gor jag da??

Som tur var gjorde jag det...:) Jag var den enda fran min hogstadieskola som valde medieprogrammet pa UBG, vilket resulterade att jag inte kande en enda kotte i min nya klass. Vilket var liiite laskigt men enda spannande! Jag har alltid vart nat sa grasligt blyg av mig sa detta skulle ju def bli intresant... hamnade i en skon klass, helt annorlunda fran vad man var van vid. Vi var fem tjejer med mig, resten killar. Har alltid vart tvartom annars, sa det blev en helt annan stamning i klassen. Hade en drom om att aka till USA och plugga pa High School 1ar eller College, men visste att det kostade en hel del och tyvarr tillat inte min ekonomi mig att aka, sa det fick leva vidare som en drom. Kommer ihag att i 3:an fragade varan engelsklarare oss vad vi sag oss sjalva om fem ar. Minns sa klart och tydligt att jag sa att antingen skulle jag bo i USA eller ha bott dar en langre tid och pluggat.

Tre aren pa gymnasiet gick hur fort som helst! Valde def ratt linje, no doubt about it. Han med resa till Tunisien och England under gymnasietiden, och ratt som det var var det dax for studenten! Kandes sa overkligt. Da var man ju stor.. och skulle ge sig ut i stora varlden, pa riktigt. Jag hade inte sokt vidare till nan skola utan ville ha mitt sommarlov och sen tankte jag att jag kunde borja jobba. Sagt och gjort, nar jag rest runt lite pa sommarn kom jag hem i augusti och tur som jag hade, fick jag forsta jobbet jag sokte. Fick jobb pa ett fotolabb i sthlm, och dar blev jag kvar i 1,5ar. Jobbade och sparade pengar sa jag kunde forverkliga min drom om att aka till USA och plugga. Manga i min omgivning visste om min drom, men tror inte folk trodde jag verkligen skulle vaga om det val kom till kritan, (vet jag inte ens sjalv om jag trodde ibland), sa tystlaten och blyg som jag var.
MEN, helt plotsligt sa sitter jag pa ett plan i januari 2004 pa vag till Los Angeles, CA just for att plugga. Det hade kants sa overkligt och avlagset sa det slog mig inte forren nar jag val satt pa planet over helt sjalv. Ni kan ju tanka er hur skrackslagen jag blev, hur iallsina dagar skulle jag klara mig helt sjalv?!?!?! Dyrt som skjortan var det, men def vart varenda krona!! Kommer ihag att innan jag val bokade resan velade jag lite. Hade jamfort att jag kunde aka till England och stanna dar den dubbla tiden an vad jag skulle kunna for samma mycket pengar som i USA. Vilket lockade lite, MEN och andra sidan var den en som sa till mig att aker du till England kommer du sakert angra dig da din drom alltid vart att aka till USA. True.



  
   

Det var nat av det basta jag gjort! Traffade sa manga manniskor fran hela varlden, friends for life. Had the time of my life! Kan ju saga att jag inte ville hem till sverige nar det val var dax. Hade verkligen kunnat gjort vad som helst for att komma tillbaka helgen efter!! Tyvarr sa kunde jag ju inte det, men planerna pa att aka tillbaka var i full gang! Tanken att aka ivag som au-pair ett ar hade slagit mig nagra ar tidigare, men da hade jag inget korkort, da hade jag bara uppkorningen kvar sen var det fritt fram att ansoka. Akte jag som au-pair kunde jag vara borta i ett helt ar, plugga, fa semesterveckor, veckolon mm for myyyycke billigare pengar! Hade hittat en familj nara dar jag pluggat och alla paperworks var inlamnade. Jag var sa glad att jag antligen skulle fa komma tillbaka!



MEN, life dosent always turn out the way you plan... nagra veckor innan jag skulle flyga tillbaka hade det hant nat med familjen jag skulle komma till sa dom hade inte rad att fortsatta hela processen. Nagot ledsen jag blev kan jag ju saga, men jag var ju instald pa att aka ivag ett ar sa jag bestamde mig for att lata organisationen skicka ut min ansokan till andra familjer. Slutade med att jag hamnade i Connecticut, utandfor NYC. Hade aldrig hort talas om den lilla staten innan..lol Kom hit i feb -05 till en familj jag bara pratat pa telefon med nagra ganger. Tur nog sa hamnade jag i en jatte bra familj, trivdes som fina fisken! Aterigen traffade jag en massa nya manniskor, fatt vanner for livet. Rest och upplevt saaaa mycket! Gjort en massa saker jag ALRDIG trodde jag skulle gora (och klara av). Jag vaxte nat enormt det aret. Jag borjade krypa ur mitt blyga skal och blev mycket oppnare som person. (Ar fortfarande blyg, men inte ens halften sa mycke som jag var innan!) Det var forsta gangen jag var borta fran familjen sa lange.

Tanken var att under mitt au-pair ar sa skulle jag fa tid till att komma pa vad det var jag ville gora med mitt liv nar jag kom hem. Problemet var att aret gick alldeles for fort (har en tendens att gora det nar man har kul), sa det fick ju inte jag tid med! Forlangde ytterligare min vistelse med 6man, inte blev jag klokare for det...lol Visste dock att jag inte var klar med detta stalle an. Hade byggt upp ett liv har. Visste att jag ville borja plugga igen... men vet inte mitt tankesatt gick ihop riktigt logiskt sett... Jag ar namligen ingen "skol-mannska", och det fanns en utbildning jag var intreserad av nere i Kalmar. Den var pa tre ar... TRE ar!! Det var ju hela gymnasiet all over again. Kandes liiite for lange for min del, men sa kollade jag upp skolor harikring (i CT), hittade en utbildning pa 1,5ar. Men det kandes som alldeles for kort eftersom det skulle vara over in no time! 2-4ars utbildningar har daremot skulle jag allt kunna tanka mig... hm... hur gar detta ihop? 3ar i sverige ar pa tok for lange, men 4ar har (i USA) kunde jag absolut tanka mig...  oh my! 

Var jatte kul att komma hem och traffa familj och vanner igen men efter ett tag blev langtan tillbaka bara storre och storre. 2,5man var jag hemma innan jag aterigen satt pa ett plan over den stora polen... Denna gangen var det for att plugga pa College.





Kandes inte alls konstigt nar jag kom tillbaka. Var som att jag aldrig lamnat stallet. Skont att inte behova borja om helt pa nytt igen denna gang... Bodde hos en helt underbar familj bara 2min fran dar jag bott tidigare som au-pair. Efter nagra manader kom en av mina gamla au-pair vanner tillbaka for att borja pa college hon med... drojde inte lange innan au-pair kompis nr 2 gjorde likadant...:) Har varit mycket i skolan, manga langa sena natter med plugg, midterms och finals. Men hann ju sjalvklart med massa roligt ocksa! Har hunneit med en hel del resor runt om i USA och aven nagra utomlands. Halvags genom skolan traffade jag M...:) Hur vi traffades ar ju nastan en story i sig... haha, sa det skippar jag nu.



An en gang.. livet blir inte alltid som man trott! Vilket jag ar valsdgt glad over maste jag saga! :) Tog graduation i maj forra aret. Trakigt nog var jag sjuk den dagen..:(  Snacka om taskig tajming! Det ar verkligen en dag jag aldrig kommer glomma! Var precis som pa film! Var sa innerligt glad att mina foraldrar kunde vara har just da.



 Sen var det dax for att borja soka jobb vilket inte var det lattaste. Hade 3man pa mig att hitta nat annars var jag tvungen att aka hem till sverige igen... lyckades fa tag pa ett till slut, tack och lov!! :) Sen snart ett ar tillbaka bor vi alla tre (gamla au-pair kompisarna) tillsammans i en jatte fin 3bedroom apartment. Dom ar min lilla familj har borta nu, ar sa otroligt glad att jag har dom!



Ska bli spannande att se vad framtiden har att erbjuda. Vart man ar och gor om nagra ar.. ar jag kvar har? Ar jag i Sverige? Ar jag i Chile, eller kanske nan annanstans? Time will tell...

Lite roligt dock nar jag tanker efter att det stamde in ratt bra det jag sa till mig engelsklarare i 3:an pa gymnasiet...:)