Loppansworld

Efter att ha bott 8år i CT, USA packade jag i februari 2013 ihop mitt liv i ett X-antal resväskor och flyttade tillbaka till Sverige och tog mannen min med mig. Det blev till att ställa om sig på nytt och börja om från scratch... sort of.

Upp och ner...

Livet ar inte alltid en dans pa rosor...  Har haft en liten upp och ner vand dag. Borjade bra... sen pa sena eftermiddagen/tidiga kvallsidan gick det nerfor... men nu ar det ok igen...:)

 

Allt kom pa en gang kandes det som... faktum att jag inte har nan bil just nu ar vaaaldigt jobbigt. Det ar verkligen ingen hojdare att leva i ett land som ar uppbyggd efter bilar nar man inte har nan sjalv... man blir sa otroligt last! Det ar ett under att jag inte blitt totalt deprimerad! Har ju en underbar man som delar sin bil med mig, men faktum kvarstar att han far "lida" pga av att JAG inte har nan bil... det blir valdigt manga uppoffringar fran badas hall.

 

En annan sak ar ju att vi vill ha ett eget place. Ska val inte klaga, for svarforaldrarna ar verkligen hur goa och snalla som helst och jag vet att detta inte ar forever...  nu trangs vi alla fyra in en liiiten liiten lagenhet mitt i gettot i stort sett... det ar ju inte mitt dromstalle att bo pa om man sager sa... kanner mig inte trygg att vara ute sjalv i detta omrade, och jag som alskar att ta promenader... bara kunna ga ut en fin dag. Men har... njae.. jag ar den enda "vita" om man sager sa... snacka om att man blir uttittad. Kanns som de aldrig sett en mannska med blont har forut... Det gar bra att bo har, det ar inte det. Men det ar klart att man vill ha sitt eget... kunna sova hur lange man vill utan att fa daligt samvete, att kunna ga runt i PJ's alla day om man kanner for det bara for att.. (inte for att jag brukar gora det..:P) kunna gora vad man vill nar man vill. Dom har ju verkligen oppnat upp sitt hem till oss... men enda sa ar det ju deras hem och deras saker... vet inte om det make any sense det jag sager.. menmen. Jag vet att allt inte kan handa pa en gang, aven om jag onskar att jag kunde snappa med fingrarna och onska att jag redan fatt mitt greencard, att vi hade varat egen place och att jag har min egen bil + att min familj skulle vara har... men det gar ju inte riktigt, i know. Vi tar en sak i taget.. one step at a time... Ar ju bra att vi nu kan spara pengar nar vi bor som vi gor... om man ska se det fran den ljusa sidan.

 

 

Sen fick jag dessutom en gnutta hemlangtan idag... eller jag vet inte om man kan saga att det var hemlangtan direkt... saknar min familj! Min syster ringde... sen pratade jag med min niece pa 4ar. Hon ar ju bara for go! Ratt som det ar sager hon nat i stil med... "kommer du ihag killen som ar lang med morkt har", hon forsokte forklara sa gott hon kunde och jag trodde forst hon pratade om nan kompis eller nat sant... kom ju pa till slut att det var min man hon pratade om... haha. Vi har ju hem och halsade pa min syster sommarn -09, och hon var sa rolig. Var ratt blyg i borjan men sen kom hon allt narmare och narmare min man. Hon studerade hans morka har och frisyr nat valdigt och ville dit och kanna.. haha! Anyhow, det hon forsokte saga var att hon ville prata med honom sa jag lamnade over luren... tyvarr hade vi inte den basta kontakten da vi var pa stranden, sa dom horde knappt varann... till slut fick jag tillbaka luren och jag hor henne saga.. "vill han inte prata med mig? Jag vill prata med honom igen, ge honom telefonen..." haha! Sa da att kontakten inte var den basta men att  vi ringer en annan gang nar vi ar hemma istallet sa kan vi/dom fa prata mer...  Tror det ar for att jag inte vart hemma pa sa lange nu som gor mig lite kansligt och saknar alla extra mycket! Har ju missat sa mycket... tvillingarna fyller ju 1ar i slutet av juli...

 

Som sagt... mycket pa en gang! Blir sa ibland... maste fa ventilera lite ibland sa brukar det bli battre sen. One step at a time...;)

 

 

Tank om man kunde vara lika stark som pippi.. det hade vart grejer det! :P

 

Kämpa på gumman... förstår att det är lite jobbigt ibland men man får tänka på det positiva och att det inte är för alltid =) Kramar till dig

Jag vet hur det kanns. Man har alltid upp och nedgangar. Men det ar bara att kampa pa. Sedan ar det alltid ett plus nar man bor med foraldrarna att man sparar pengar. Plus att det kommer inte alltid att se ut som det gor nu. Jag har hort att det ar dyrt att bo dar uppe och att man kan bo i en ghettolagenhet for typ samma pris som en fin lagenhet i sodern. Ni borde flytta ner hit =)



Hur som helst sa kommer det att bli bra! Och ni kommer inte bo med foraldrarna hela livet.



Kraaam!!!!

Hoppas idag är en bättre dag :)



vi ska skicka in alla papper i helgen, David fick äntligen de pappret som saknades nu i veckan :)

Hoppas känslan vänder snart och att du känner dig bättre! Och jag håller tummarna stenhårt för att du snart får ditt greencard så du äntligen kan få åka hem och hälsa på! =)

Jag har inte ens körkort så jag är ännu mer beroende av Curtis, så jag vet precis hur jobbigt det kan vara. Nu har vi iaf sett till så att vårt schema är likadant så att vi åker till skolan tillsammans.. Jag tror att Hawaii iaf är lite bättre när det gäller att ta sig runt utan bil men det är ju ändå skitjobbigt