Loppansworld

Åhhh... kollar igenom skivor jag har med bilder/videos på och hittade lite smått och gott från grejer vi gjorde college. Här är Johanna´s musik video jag var med i... Sen var hon med i min...:P

 

Ahh, memories...:)

...eller nja, men ett paket skickades med posten..:) Fick nämligen ett väldigt efterlängtat paket från fina Johanna som köpte hem lite grejer till mig från USA när hon nyligen var tillbaks på semester. Tänk vad ett sånt litet paket gör en glad! Förut blev man helt överlycklig när man fick paket från sverige, nu är det tvärtom..:P Så nu klarar jag mig ett tag till...:) 

När hubby kom hem från SFI ikväll hade han med sig lite gotta..:)

Andra semlan för mig iår... Dom är ju bra för goda, men oj så mätt jag är nu! Kom förresten på det att jag har nollkoll på när semledagen är..(!!) Har kanske vart borta lite för länge...:P

Ett litet vitt paket.... Vad döljer det sig i det tro?

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

l

V

Tadaaaa!!!

SEMLOR!!! :)

Årets första semla för min del! Känns som jag är väldigt sen.. Men bättre sent än aldrig!!! Åh så gott och så svenskt!!!! Yum!!! :)

Igår var hubby och jag på bio. Hade presentkort så det blev en billig kväll då vi inte la ut en krona.. Nice! Såg "12years a slave". Väldigt bra film men samtidigt väldigt hemsk. Den är ju based on a true story och det gör mig riktigt upprörd och arg! Under filmens gång känner jag hur det riktigt kokar inom mig. Jag förstår ärligt talar inte hur vissa människor är funtade ibland. Skulle vilja banka lite vett i dom. Människor är ingens property! Dom är human beings for crying out loud!! Filmen var gjort på ett bra sätt för det framkallar väldigt många känslor hos en när man ser den. Jag vet att det "bara" var en film, men ändå inte då slaveriet verkligen förekommit i verkligheten och det gör mig så fruktansvärt arg! Men absolut sevärdhet film. 

Japp, då var det alltså ett helt år sedan man landade på obestämd tid i Sverige. De har varit ett år av saknad, ett år av glädje, ett år av mycket nytt och ett år av väldigt många känslor, to say the least. 

Idag för ett år sen!

...Det var då jag hade packat ner mina senaste 8år, mitt liv i ett antal resväskor, och åkte på en enkelbiljett tillbaka till Sverige. Flög hit på obestämd tid. Det var med väldigt blandade känslor jag boarded that plane.

Kan inte fatta att det var ett år sen nu... 

Åhh.. Idag har jag fått lite vårkänslor. Klarblå himmel. Solsken. Plusgrader. Fågelkvitter. Underbart. Kan man beställa fler dagar som denna, tack!?

Detta var på väg hem från jobbet... Nu går det verkligen åt ljusare tider! :)

Nu till något helt annat. På fredag ska jag medverka i en inspelning av ett barnprogram. Jag kommer vara med i två scener. Fick manuset med mig hem idag så jag öva in dom så jag sätter dom på fredag. Lite random, men väldigt kul! Ska bli spännande! :)

 

Ja, idag verkar jag sakna USA lite extra mycket. Självklart tänker man bara på allt det som är bra USA och allt man saknar och förtränger allt det mindre bra. Dagar som denna är allt bättre med USA. Har suttit och kollat på alla bilder/videoklipp från USA jag har på mobilen... o ja, längtar jag tillbaka. Jag vill tillbaka nu! Vill ju vara i USA istället för här... Frågan är ju om det skulle vara så mycket bättre ändå för man har ju alltid sina ups and downs oavsett vart man befinner sig. 

Tror det var en bild jag såg på Facebook som triggade min "sakna USA-dag" idag.. Ingen speciell bild egentligen, en bild på svärmor som stod ute vid min fina fina bil som var halvt begraven i snön. Åhhh, min fina bil!!!! Saknar svärisarna.. Dom är ju så snälla!! Saknar Norwalk... NYC... Allt man gjorde.. Så mycket jag saknar just i detta nuet. Lite löjligt att en liten bild kan trigga sånna här tankar och känslor... Men, så är det and I can't help it.

Alltid lika kul...

Moahahaa...So true! :P

 

 

 

...bokstavligt talat. Änteliiiigen! Det är ljust när jag åker till jobbet och numer är det inte riktigt helt mörkt när jag åker hem från jobbet..:) (dock är det fortfarande mörkt när jag kommer hem, men det ändras väl snart också..:) 

Igårkväll vid 8-tiden tänkte jag bara lägga mig ner i 10-15min och vila lite. Mina ögon gjorde ont av att ha öppna. Det blev 15min till, och sen 15min till... Minuterna blev till timmar och sen vaknade jag av att klockan ringde imorse. Kändes som jag gärna hade sovit längre, typ en vecka eller så. Jag känner mig helt slut. Mentalt utmattad. Tror det har mycket med jobbet att göra.. Nog för att det kan vara stressigt ibland, det erfarar väl alla nångång och det dör man väl inte av. Men nu har det varit väldigt stressigt konstant under en väldigt lång period. Jag känner att det börjar ta på en. Sen gör säkert mörkret en del samt att man alltid har jobbsökandet som ligger och nafsar en i bakhuvuet hela tiden. Både för hubby och för mig... något jobbigt. Hoppas det vänder snart! Känns som vi behöver se ljuset även där..

I tisdags var jag och några tjejer från jobbet på bio. Men först var vi ut och åt och bara snackade, alltid lika kul med lite tjejsnack! :) Dock var filmen ingen höjdare... Riktigt dålig tyckte jag om jag får säga det själv, inte en film i min smak alls. Visst var den väl bra gjord och har många skickliga skådespelare, men annars... nää!! Fanns inget som roade mig direkt och det var mer intresserad av allt annat utom filmen.. Filmen var tre timmar och jag pallade verkligen inte sitta kvar till slutet. Jag brukar ALLTID se klart en film jag har börjat kolla på oavsett om den är bra eller mindre bra. Men denna, kunde verkligen inte care less. Efter typ halva tiden hade jag fått nog, och jag va inte den enda... Kände inte för att slösa bort ännu mer tid på denna film samt att man då skulle kommit hem väldigt sent... Vad den filmen gav mig var huvudverk och nästan lite illamående. 

Speaking of something completely different... Idag fick denna lilla pink-thing följa med mig hem..:)

Annat som är kul är att jag har fått en jobbintervju på onsdag... Spännande spännande!!! 

Jag har märkt att även fast det snart gått ett år sen vi kom till Sverige så känns det som jag fortfarande är kvar i tidzonen i CT. Speciellt när det kommer till att ringa folk. Min första tanke är oftast att, nu får jag vänta tills imorgon att ringa då det är försent nu. Nu sover väl Sverige. På veckodagarna är det svårt då man jobbar hela dagarna och när man väl kommer hem, ja, då är det försent. Det är just då (på veckodagarna) jag oftast slungas tillbaka till USA tid. Det är lite lättare på helgerna att ringa...:P Nu är ju inte jag en "telefonmännska" som ringer väldigt mycket och pratar super mycket i telefon. Klart jag pratar om nån ringer, men jag är mer en sms-människa än ring-människa... Om nu det make any sense?! Men när det väl kommer till att jag ska ringa, ja då är jag oftast fortfarande kvar i tidzonen i CT... Sex timmar bak. 

Förra veckan gjorde jag nåt bra, då tog  jag äntligen tummen ur fingret(?!) och signade upp mig på "Latin fitness". So, på tisdagar ska jag nu börja dansa samba, cha-cha, jive, rumba och annat. Ser jag verkligen fram emot! Älskar att dansa och att göra nåt man älskar samt att träna samtidigt är inte en dålig combination! :) Var längesen jag tränade nu så det var nog inte en dag för tidigt! Har blivit alldeles för mycket ätandes av det goda och alldeles för lite att röra på mig den sista tiden... På nåt konstigt sätt känns det som jag måste passa på att äta av det goda nu när jag kan då man aldrig vet om vi flyttar sen så man åter igen kommer vara utan allt detta igen... Passa på medans jag har chansen, typ. Låter dumt då vi just nu inte har planer på att flytta härifrån, men man vet ju inte i framtiden. Man kan tycka att det borde lagt sig nu, har ju snart bott här i ett år, men jag får liksom inte nog. Jag har fortfarande inte blivit mättad. Snart borde jag väl ändå komma till en punkt och återgå till det "normala"? Inte för att jag äter onormalt mycket, men still... Jag är väl säkerligen världens onyttigaste och har nog alltid vart det. Men måste ändå säga att jag var ganska så duktig i USA dock.. Kanske det var för det mesta var FÖR sött (even for me), eller att det just inte fanns allt det goda jag bara älskar så mycket så jag kunde inte äta av det! 

Nog om gotta, nu ska jag äntligen börja dansa igen..:) 2007-2008 blev det väldigt mycket dansandes. Jag och mina partners in crime (Sanne och Johanna) hade en vana att gå ut och dansa både torsdagar, fredagar, lördagar OCH söndagar(!!) Tänk va träning man fick och det gjorde vi på skoj. Vi tog inga dansklasser... Lärde oss själva..:) sen är det ju självfallet skillnad på kanske vad man dansar, men att röra på sig konstant i timmar 4 dagar i veckan var inte fy skam. Kan ju dessutom säga att merengue är benträning så det heter duga för er som aldrig testat det. Åhh... vill att det ska bli tisdag nuuu...:)

Här kommer en bild från 2008, Latin Sundays at "thirsty turtle" :)

Jag ber om ursäkt i förväg om jag klagar här nu, men jag orkar inte med detta längre!!! Kan jag inte bara få sova en hel natt utan att vakna upp av hosta, igentäppt näsa så man inte kan andas eller annat! Jag är inte ofta sjuk (tack och lov) och hoppas it stays that way. Jag måste dock säga att jag troligtvis är världens otåligaste sjukling. Självklart går man alltid och blir sjuk när man inte har tid att bli sjuk.. Har man nånsin det egentligen, tid att bli sjuk? Kommer väl alltid rätt olägligt. Men, om jag ser det från den ljusa sidan så hade det kunnat vara värre! Jag har inget tålamod att att bara ligga och ta det lugnt, att inte göra nåt. Don't give me wrong, jag älskar ibland av att bara slappa och inte göra nånting, MEN då är det på mina villkor och då väljer jag det själv av fri vilja. Nu blir man ju nästan tvingad till det för man inte har nån ork heller att göra annat. Ok om det är för en dag då, det kan jag stå ut med..:P men måste det dra ut på tiden?! Jag har ledsnat på detta nu.. orkar inre mer nu. Jag vill bli frisk!!!