Pal

I helgen hörde familjen av sig som jag bodde hos under tiden jag pluggade i USA. De hade lite sad news to share... Deras hund, the gellow lab, Pal som dom haft i 15,5år skulle avlivas igår... Vår allas älskade Pal! Hon stal en bit av mitt hjärta right from the gecko. Finns nog ingen som inte gillade henne. She was the greatest dog. Ever.  Verkligen. Hon älskade att vara uppe hos mig. (Jag bodde i en tvårummare på familjens garage). Man kom upp till mig genom en dörr från köket som leddes upp av en trappa. Pal var duktig att själv lyckas öppna dörren så hon kunde springa upp till mig. Hon hade dessutom hennes speciella lilla spot i min soffa jag hade i vardagsrummet. Det fanns alltid plats för henne där, och gjorde det inte det såg hon till att få plats ändå. Ibland när jag kom hem från skolan och körde in på deras driveway kunde jag se Pal kika ut genom mitt vardagrumsfönster. Sen kom hon alltid och mötte en i dörren. Fick höra att även en tid efter att jag flyttat därifrån ihop med mina kompisar fortsatte hon att gå upp till min lya och lägga sig i soffan... men after time slutade hon för jag var ju inte kvar där längre... min goa Pal!
 
En gång var jag inte så glad på henne dock... jag hade kommit tillbaka efter två veckor i Sverige och hade med mig massa gotta. Mina absoluta favoriter var ju OLW's ostbågar. Öppnade påsen och tog två eller tre ostbågar sen for jag iväg till skolan. När jag kommer hem lite senare ser jag att dörren upp till mig stod halvt på glänt och jag började redan då ana oråd. Hjärtat började bulta dubbelt.... gick upp för trappen och såg min älskade ostbågepåse i tusen bitar på golvet!! INGEN OSTBÅGE KVAR!!!! Ni anar inte... jag var så ledsen och besviken. (I know, för en liten ostbågepåse... löjligt, huh?). Men bor man utomlands så betyder dessa småsaker så mycket för en. Då var jag inte så lite glad at Pal kan jag ju lugnt säga. Men, I don't blame her. I love the cheese doodles too!
 
En annan gång kommer jag ihåg att jag släppt ut henne i trädgården som jag alltid brukade göra. Vi tod henne även utanför trädgården på längre promenader och andra äventyr, men just denna gång släppe jag ut henne så hon kunde få springa av sig lite. De hade ett electric fence runt trädgården så hon inte skulle springa bort... inte för att jag tror att hon skulle göra det med flit. Kanske om hon började jaga nåt djur möjligtvis. Anyhow, just denna dag hade det var ett åskoväder tidigare och hennes collar fungerade inte som vanligt. Kan ju tillägga att det även regnat och var massa pölar. Efter ett tag kommer en man och knackar på och frågar om det var våran hund han hittade i en lerpöl lite längre upp på vägen. Jag kollar ner och ser en svart hund, skakar på huvet och säger nej. Då springer hunden in och sätter sig brevid mig. Jag kollar lite mer noggrant och inser att det är våran Pal (gellow lab) som är alldeles lerig. Nick och jag hade det inte lätt att tvätta rent henne efter det vill jag lova... hon Ä L S K A  D E lerpölar! :P
 
Åhh, vad jag önskade att jag kunde fått åkt över och sett henne en sista gång... se om hon känner igen mig. Men det är ju lite sent nu...:( Hon var alltid lika glad när man kom och hälsade på henne (och familjen).
 
 
Hubby är lite hundrädd och jag kommer så väl ihåg första gången han kom hem till mig. Pal kan verkligen charma alla och även han föll för henne där och då. Dom blev verkligen best buds!
 
RIP Palsy <3
Sleeping on my math homework
 
You'll be missed buddy!
 
<3
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0