Olika världar
Jag kommer ihåg första gången M var i Sverige och hälsade på. Det var första gången jag hade med mig någon från USA till Sverige. M som tillhörde mitt liv i USA och min värld där borta var plötsligt i min andra värld, världen jag hade innan jag träffade honom och innan jag flyttade till USA, vilket hade varit hela mitt liv. Det var en konstig känsla samtidigt som det inte var det. Samma känsla hade jag när mina föräldrar kom och hälsade på mig i USA eller någon annan från Sverige för den delen. Även där blandades min första värld men min andra värld. Konstig känsla, to say the least.. Det var ju självklart jätteroligt att få besök och visa dom runt och få visa hur mitt liv såg ut där borta. När hubby var i Sverige första gången fick han träffa min familj, se vart jag kom ifrån och hur jag växt upp. Han var bara här i en vecka och visst hann han träffa många, men han lärde ju inte känna alla. Det går ju inte på så kort tid. När jag sen åkte hem flera gånger utan honom önskade jag självklart att han var med. Nu är han en del av denna värld och är med på allt, har lärt känna alla och det känns inte alls konstigt längre. Han smälter in rätt bra här...:)
Jag tror det är väldigt bra, nyttigt att bo i varandras länder om man har en respektive från ett annat land. Man lär sig väldigt mycket om varann, och om sig själv. Man får en helt annan förståelse för saker och ting. Det kan verkligen öppna upp ens ögon. Man kan få ett helt annat perspektiv på saker. Det är grymt spännande.
Föräldrarna på besök i USA
Första gången hubby var i Sverige -09
När jag flyttade tillbaka till sverige funderade jag på om jag skulle behålla bloggen eller inte, men så blev det så att den hängde kvar och det är jag glad för. När jag bodde i USA kom jag i kontakt med andra utlandssvenskar. Andra svenskar som bodde i USA som man kände nån slagt behörighet med. Man var i liknande situationer, eller var på väg att gå igenom samma saker. Man kunde rådfråga, få tips och bara få känna att man inte var själv i den sitsen man var i. Man var inte konstig som kände si eller så. Man kunde stötta varandra... Jag har fått chansen att träffa några av dessa underbara bloggare jag kommit i kontakt med och det har jag ju bara bloggen att tacka!
Nu när jag är tillbaka i Sverige hamnade jag ju i en helt annan sits och jag vet att jag inte är helt ensam av att vara i den här sitsen heller. Jag vet inte hur vissa människor hittat till min blogg och oavsett hur dom gjorde det är jag glad att de gjorde det. Det finns folk som redan bor här och folk som är påväg att flytta hitåt och jag tycker det är jätteroligt när man kommer i kontakt med folk i samma situationer. Man får en slags samhörighet på ett sätt...:) Jag vet hur tufft och jobbigt det kan vara och är det nån jag kan hjälpa på än det minsta sätt så gör jag gärna det om jag kan..:)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Jag kommer behöva en massa stöd när vi väl flyttar, varma soliga Kalifornien till kalla Sverige, haha, herregud, kommer inte bli lätt..
Svar:
loppansworld.blogg.se
Postat av: Trees, mamma i London
Det är så konstigt det där! Kände precis samma när min kille kom över till SVerige, och när mina föräldrar kommer över titt som tätt :) Det krockar, men ändå flyter samman på något sätt!
Svar:
loppansworld.blogg.se
Trackback
